Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 51 - 23 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET 3-25
det Gud gjorde i skapelsen, då kan i
den formade jordklimpen inblåste sin
ande, varvid människan blev en
levande själ. Han kunde förena sin ande
med människan; ocb ban kunde ock
förena människans kött med sig, så att
jungfrun födde gudamänniskan. —
Detta är av den Helige Ande — Och
hon skall föda en son — Och du skall
giva honom namnet Jesus — Ty han
skall frälsa sitt folk ifrån deras
synder.
"Men allt detta har skett, på det
att det skulle fullbordas, som var sagt
av Herren genom profeten, som sade:
"Se, jungfrun skall varda havande och
föda en son, och de skola giva honom
namnet Immanuel, vilket betyder:
Gud med oss."
När allt detta har skett, vad
återstår då? Jo, det återstår, att vi giva
Jesus hans rätta namn och därigenom
njuta salighet och frid. Det sades till
Josef: "Du skall giva honom namnet
Jesus, ty han skall frälsa sitt folk
ifrån deras synder." Men nu gäller
frågan, hur du ställer dig till Jesus,
om du låter honom inför ditt hjärta
och samvete, inför din själsblick och
tro behålla hans väl förtjänta namn,
eller du för din räkning avsätter
honom från hans ämbete och tar det på
egna axlar. Guds bestämmelse är, att
även d u skall giva honom namnet
Jesus, ty varken du eller någon annan
varelse kan frälsa ifrån synden. Men
han kunde det, och han gjorde det.
Han uppbar dina, mina och bela
världens alla synder i sin kropp på trät.
"Han har en gång i tidernas
fullbordan blivit uppenbarad för att utplåna
synden genom sitt offer. Och han har,
sedan ban genom sig själv verkställt
en rening från synderna, satt sig på
majestätets högra sida i höjden."
Jesus bär sitt namn med heder; må
vi då ock hedra honom genom att låta
honom för oss betyda och vara, vad
ban är: Jesus — Frälsaren!
Därigenom fira vi jul i anda och sanning
här på jorden och skola en gång få
fira jul i hans härlighets rike, dit han
oss i nåd förhjälpe!
C223
Vid himlens port.
"Ebbe försöker väl aldrig gå skogsvägen
med lilla Aina! Han vet att pappa
förbjudit honom gå den vägen ..."
Det var "barnfröken", hon med det
uttröttade, villrådiga utseendet, som försökte
lägga myndighet i tonen gent emot ett par
vinterklädda ungdomar.
"Joho — det gör jag mitt för Kittis näsa",
förklarade lille herrn morskt. "Pappa är
inte hemma, och om Kitti skvallrar, är det
sämst för henne själv. Pappa hannar oss
aldrig."
"Men, tänk om ni gå vilse och inte hitta
hem till julkvällen! Sådant har hänt, och
tänk om pappa och mamma komma hem
— ack..."
Ebbe hånskrattade.
"Så fånigt hon talar! — Vi ä inga
idioter, som låta skrämma oss med pigsagor".’
"Ni få inte gå genom skogen!" ropade
Kitti i vanmäktig förtvivlan.
"Tänk — vi få inte för henne, du Aina!
Så komiskt. — Men det är just vad vi
göra. Körvägen kan Kitti gå, när hon letar
efter oss".
Båda gjorde lång näsa åt Kitti och
skyndade 1 väg.
Marken var bar men tillfrusen, och
skogs-tjärnet hade den ypperligaste skridskois.
Dit styrde de små sina steg genom skogen,
där en mängd gångstigar mötte och
korsade varandra. Från en av dem nalkades en
gammal krokryggig man. Hastigt som
tanken sparkade Ebbe hål på en halvsmält
tillfrusen snödriva, kramade en stor boll, och
med orden: "Här ska du få en redig
julbulle, min gubbe lilla", smet han bollen med
kläm i gubbens ansikte. Den träffade hans
ena öga och slet mössan av den vitnande
hjässan. Ebbe gapskrattade. "Se, en så
lustig figur han gör", sade han till systern,
när den gamle förde händerna för ansiktet
och torkade bort någonting med sin näsduk.
"Ebbe — det rann blod på den fattige
gubben", sade Aina.
"Strunt — det dör han inte av!"
Snart ilade Ebbe i vida cirklar och
otaliga krumbukter utåt tjärnets spegelblanka
yta, medan lilla Aina slog kana närmare
stranden. Men det började skymma, och
Aina sade oroligt:
"Kom med hem, Ebbe, innan det blir
mörkt. Vi gå körvägen".
"Visst inte. Vi kila bara pl genom
skogen, så ä vi hemma tvärt".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
