Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 - 11 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .14
signeisen i det samma skulle läsas,
dröjde han kvar för att även få del
av densamma.
1 sin otålighet att erfara, huru allt
avlupit oöh om Theofilus verkligen
varit så nöjd med att dö, som han
på förhand föregivit, kunde Sehemet
icke vänta, till dess han själv fick
tillfälle att gå till tegelbruket, titan
han tillsade Crispinus att höra efter,
om föreståndaren fullgjort den
honom givna ’befallningen och huru
saken slutades. Ivrig att så fort som
möjligt åtlyda sin herre,
påskyndade Crispinus sin gång, och då Vägen
förde även honom nära kyrkan, i
vilken hans bror, honom ovetande,
ännu uppehöll sig, slog samvetet honom
för hans trolöshet, så att han, utan
att ens vilja se åt det hållet, gick så
fort som möjligt förbi det Guds hus,
vilket lian icke mera tillhörde.
Anländ till tegelbruket, framförde
ban siii herres fråga, om hans
befallning blivit fullgjord, vilket
föreståndaren bejakade, bedjande honom
följa med ett stycke för att själv
förvissa sig därom. Utan ringaste
tvekan gick Crispinus med honom, men
då de kommo mitt för ugnen, fattade
föreståndaren uti den olycklige och
kastade honom, oaktat alla
försäkringar. att han icke var den rätte och
att han ämnade lyda sin herres
önskningar, in i ugnen, där han inom
några ögonblick förbrändes till aska.
Kort därefter kom Theophilus för att
sa mycket som möjligt taga igen den
förlorade tiden, hastigt springande,
och då han, såsom husbonden ålagt
honom, framställde frågan, om
dennes befallning gått i fullbordan, sade
föreståndaren: "Säg din herre, att
ehuru slaven påstod sig icke vara
den rätte mannen och sade sig vilja
övergå till vår religion, bar jag,
enligt föreskrift, kastat honom i
ugnen, där ban redan slutat sitt liv."
Okunnig om vem slaget träffat,
överförde Theophilus helt bedrövad till
sin husbonde detta svar. Då denne
såg Theophilus livs levande framför
sig, förstummades han av vrede och
förundran; hans kropp darrade och
blek sonn ett lik frågade han, var
Theophilus uppehållit sig och varför
lian så långsamt uträttat det honom
givna uppdraget. Utan omsvep
bekännande sanningen, tillade
Theophilus: "Min avlidne fader har ålagit
mig, när min väg förde mig förlbi
en öppen kyrka, att icke försumma
gå dit in och förrätta en kort bön,
försäkrande mig, att om tiden vore
aldrig så kort, skulle jag icke
förlora, utan snarare vinna därpå. Då
jag fann S :t Mikaelskyrkan öppen,
erinrade jag mig ’dessa min faders
ord och gick in för att. bedja. I
detsamma jag skulle lämna kyrkan,
började prästen läsa välsignelsen, ooh
för att. få del av densamma, dröjde
jag kvar .ännu några ögonblick,
varefter jag påskyndade mina steg så
mycket jag förmådde."
Sedan Sehemet tyst avhört
Theo-philii berättelse, drog han några
djupa suckar och sade: "Ack,
Theophilus ! Den Gud, du tjänar, är
visserligen den sanne och allsmäktige
Guden, som av alla.människor bör äras.
I denna tilldragelse ser jag tydligt
lians starka arm ooh oemotståndliga
makt,, emedan, han, under det jag
förgäves försökte att förmå dig till
avfall, icke allenast på det mest
underbara sätt tillintetgjorde det
försåt, jag satt för dig, utan därtill så
obevekligt, straffat honom, som av
fruktan för timliga lidanden och av
kärlek till denna världens goda ville
förneka sin Gud ocli Frälsare; ty jag
vet, att din olycklige bror i ditt ställe
blivit kastad i tegeilugnen, en Guds
.straffdom, som så gått mig till
hjärtat. att jag, avsvärjande Muhammeds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
