Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - 25 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .30
Att börja med gick allt honom väl
i handom, ty han lät sina
handlingar och strävanden ledas av de
goda exempel och lärdomar, som han
fått från sitt föräldrahem.
Men så småningenom gick det
med honom som med så mänga
tusentals andra. De stärkande och
uppfriskande minnena från hemmet
bleknade och så började
motståndskraften svika, när frestelsenia
kommo. Han slöt sig till dåligt sällskap
och började leva i sus och dus. Den
barnafromhet. som han hittills
bevarat i sitt hjärta, försvann så
småningom. Han vande sig vid att lugnt
hpra andras gäckeri även med de
heligaste ting, och därifrån var ej
steget långt till att han själv
började håna och begabba.
"Det är skada på den unge
mannen", sade hans förmän. "Han var
ju så ordentlig och mönstergill i
början, så att han borde kunnat gått
långt. Men på det här sättet
kommer det att taga en ända med
förskräckelse."
Alla varningar, som gåvos honom
av äldre och i världslivet
beprövade personer gagnade till intet. Det
var som om han skulle varit alldeles
blind för den fördärvets avgrund,
som lian med vett och vilja rusade
emot.
Men fjällen skulle en gång falla
från hans ögon.
Det var många, många år sedan
han varit på besök i sitt gamla
föräldrahem och då han en sommar
hade ett par veckors tjänstledighet,
greps han av en oemotståndlig
längtan att återse sina nu grånade
föräldrar och de platser, där han lekt
som barn sina oskuldsfulla lekar.
Xär han kom hem, vaknade med
förnyad styrka de gamla minnena.
Han förstod väl ej föräldrarnes
tysta sorg över att han ej alltid vandrat
de vägar, som de hoppats och
väntat. av honom, men något anade han
den likväl. Och då han strövade
omkring på alla de platser, där han
förr helst uppehållit sig, vaknade
också vemodiga minnen av
försvunnen lycka och frid.
Ty lycklig var han ej nu, och frid
hade han ej heller, fast han sökte
döva samvetet med nöjen och
förströelser.
En dag kom han att gå upp på en
vind, där han mindes att han vid
sin avfärd från hemmet gömt några
då kära saker i en vrå. Allt fanns
kvar, till och med en gammal sliten
jacka, den sista han begagnat i
hemmet.
Han satt länge och synade den, och
inånga tankar brände därvid i hans
hjärna. Gamla farmor hade
spunnit varenda tråd, och mor hade sytt
den. Och vad hade de tänkt, när
deras flitiga händer i outtröttlig
kärlig låtit trådarna glida genom
fingrarne? Ack nog hade de i glada
förhoppningar bett varma böner för —
den käre lille Edvins framtid!
Han fick tårar i ögonen. Men
raskt lindade han in jackan i ett
papper och sade:
"Nu börjas ett nytt liv, ocli du
skall följa mig livet igenom för att
påminna mig 0111 plikt och kärlek."
Han gick ned, och hans ögon föllo
på gamla farmors porträtt, där hon
satt vid sländan. Hur väl han nu
mindes henne — ja, så väl, att han
av blygsel och skam slog ned sin
blick framför hennes, fast den blott
var målad.
Och nu for det också som en blixt
genom hans huvud, hur han svikit
sina föräldrars hopp och berett dem
sorg. Och icke ett ögonblick
kunde han nu dröja, förrän han inför
dem under ångerns tårar bekant allt
och lovat att börja ett nytt, ett bätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
