Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - 25 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
.31
re liv. Även inför Gud bekände han
sin synd, ur djupet anropande
honom om barmhärtighet. Och
Herren hörde.
Det blev glädje i hemmet, stor
glädje liksom alltid vid en förlorad
sons återkomst. Och då nu Edvin
fått förlåtelse och åter blickade upp
mot gamla farmors porträtt, tyckte
han, att de magra stränga dragen
logo så milt emot honom, som om de
velat säga:
"Ser du, lille Edvin, jag spann ej
förgäves in kärlek och förböner i
mina trådar. Jag visste väl, jag, att
jag en bång skulle bli bönhörd och
att min egen sons lille Edvin ej
skulle bli en dålig karl."
Den unge läkaren.
FÖRSTA KAPITLET.
"Fader, käre fader, giv mig din
välsignelse, och låt mig höra dig säga: ’Gå i
frid’. Herren har kallat mig till detta
verk, och jag vågar icke draga mig
tillbaka".
"Men, min son, har du övervägt
be-kostningen? Den långa resan, det
avlägsna landet, de faror och svårigheter,
som skola möta dig, ja, kan hända" —•
den gamles tunga kunde icke uttala det
ord, som i detta ögonblick svävade på
hans läppar.
En lång tystnad inträdde. Den
förste, som bröt den, var en reslig man, av
vackert, själfullt utseende, angivande en
ålder av omkring trettio år.
"Ja, fader", ytrade han omsider med
djupt allvar i rösten. "Jag har övervägt
bekostningen, och jag vet, att Han, som
är med mig, är större än allt, som kan
vara emot mig. Jag är icke blind för
farorna i min väg, icke ens för döden
på bålet, men, fader, i allt detta
övervinna vi dock vida genom Honom, som
har älskat oss och givit sig själv ut för
oss. Vad Herren Jesus var för Johan
Huss och Hieronymus av Prag, det xan
Han vara även för sådana som mig".
"När uppstod först denna önskan i ditt
hjärta, Paul?"
"För omkring tre månader sedan,
fader, dä jag vid en sammankomst hos
några vänner hörde omtalas det andliga
mörker, som ännu vilar över det arma
Skottland. Jag är, som du väl vet, ingen
svärmare, men allt sedan den aftonen
ljuder ett rop i mina öron: ’Vem skall
jag sända, vem vill gå åstad å mina
vägnar?’ Och jag har icke kunnat annat
än svara: "Herre här är jag — sänd
mig!’ Herren har tagit emot mitt "ja"
till hans kallelse, och nu väntar jag blott
att få höra din kära röst välsigna mig
och bjuda mig gå".
"Och varthän skulle du gå, min son?"
"Många förenade omständigheter
tyckas peka på sjöstaden St. Andrews. Det
nyligen stiftade universitetet samlar
ynglingar dit från hela landet, och det är
just de unga, jag ville locka att dricka
av den levande källan med springande
vatten till evinnerligt liv. Mitt verk är
att så och vattna, men först när Guds
helige Anda blåser däröver blir det
växtlighet oöh Adv."
"Tänker du då övergiva din vetenskap,
ditt kall såsom läkare? Senast i dag har
jag hört din skicklighet såsom sådan
vitsordas, och det har fröjdat mitt
hjärta. Tro mig, min son, det är ingen ringa
uppgift att i någon mån få lindra det
mänskliga eländet på jorden. Det är
ock ett sätt att tjäna Herren."
"Däri har du utan tvivel rätt, och jag
tänker ingalunda lämna mitt kall. Tvärt
om hoppas jag, att utövningen av
detsamma skall giva mig tillträde till många
försmäktande själar och sätta mig i stånd
att för dem peka på Guds Lamm. Herren
Jesus själv har ju vid utsändandet av
sina första lärjungar bekräftat
föreningen av de båda uppdragen, då Han sagt:
’Gören de sjuka helbrägda och prediken
evangelium’. Min doktorsgrad vid vårt
gamla berömda universitet skall vara
rekommendation nog i den främmande
staden."
"Än lilla Liese, har du tänkt på
henne, Paul? Huru skall hon kunna
uthärda en skilsmässa från sin så
innerligt älskade broder?"
Den unge mannens blick fuktades av
tårar. "Den kära lilla Liese", svarade
han med låg röst, "hon skall söria, men
hon skall uppmana mig att gà.
Föreningen med Herren Jesus har blivit en ljuv
verklighet för henne, Han är alltid hos
henne, och därför kan hon umbära mig.
Jag fruktar icke för henne".
En ny tystnad uppstod. Fadern
vandrade med avmätta steg fram och tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
