- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 10 - 1920 /
86

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11 - 14 Mars - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64

’huggen i stenen var en vers på fyra
rader, vilken grep tag i hans inre
och blev orsak till hans omvändelse.
Och från den dagen femtio år förut,
hade han genom Guds nåd förlitat
sig på Frälsaren allena.

Versen var denna:

Må jag i frid min själ få ge
åt Jesus i min död,
och utav nåd hans frälsning se,
fast värd en evig glöd.

"Föreställ eder", sade han, "min
förvåning och min glädje, när jag
hörde er berätta denna vers’
historia. Ni återförde mig till den
underbara väg, varpå Gud behagat
frälsa min själ."

Den unge läkaren.

Fortis.

FEMTE KAPITLET.

Månen stod högt på himmelen, då Paul
Crawer lämnade sitt hem, på väg till den
flamländske köpmannens hus. Detta låg
helt nära intill biskop Wardlaws palats,
om vilket sistnämnda många sällsamma
berättelser voro i omlopp. Det hade,
såsom var man visste, en trefaldig
bestämmelse, såsom biskoplig! palats, såsom
statsfängelse och såsom fästning. Man
talade om hemlighetsfulla underjordiska
fängelsehålor i nordvästra hörnet av
slottet, dit intet ljud av den yttre
världen kunde nå de olyckliga, som
försmäk-tade där.

Läkarens tankar hunno dock icke
länge uppehålla sig vid dessa mörka
bilder. Snart inträdde han i det hem, dit
han blivit kallad; köpmannen hälsade
honom hjärtligt och förde honom med
bråe-skande iver till det rum, där hans enda
barn och hela husets älskling, den lilla
Lysken, låg. Hon hade nyss fyllt nio
år; de ljusa lockarna kring de
feberglödande kinderna gåvo ett ovanligt behag
åt hennes utseende. Hon kastade sig
oroligt av och an på bädden och talade i
feberyrsel. Moderlös sedan tvenne år
tillbaka, var hennes uppfostran
anförtrodd åt en faster, vilken ock nu vakade

vid hennes huvudgärd. Läkaren satte
sig vid sjuksängen. Hans vana blick
uppfattade genast den överhängande
faran, och han gav sina föreskrifter i
överensstämmelse med den.

Familjen var honom för övrigt
obekant. Van Weld hade kort förut flyttat
till S:t Andrews, i avsikt att inleda nya
handelsförbindelser emellan sitt
fädernesland och Skottland. Allting i hemmet
tycktes antyda rikedom och en förfinad
smak. Den omständigheten, att så väl
köpmannen som läkaren voro främlingar
i det land, där de för tillfället vistades,
tycktes från början bilda
anknytningspunkten för en närmare bekantskap dem
emellan. De samtalade tyst för att icke
störa barnet. Snart nog avbrötos de dock
av den lilla, som utropade:

"Nej, Ursula, jag kan icke göra det.
Pappa säger, att vi icke skola bedja till
jungfru Maria eller helgonen. Jag vill
bedja till Herren Jesus som säger:
"Läten barnen komma till mig, och" —
Slutet av meningen uttalades så
otyö-ligt, att den gick förlorad för doktorn.
Fadern närmade sig sängen, och fastern
böjde sig över barnet, i det hon yttrade
till Paul:

"Hon yrar."

En glädjeblixt överfor den unge
läkarens ansikte då han svarade med djupt
allvar i rösten:

"Give Gud, att många i detta mörka
land yrade på samma sätt som hon! Av
barns och spenabarns mun har Herren
fullkomnat lovet."

"Huru", utbrast köpmannen, "ni
känner då evangelium! Jag borde hava
väntat det av en landsman till Huss och
Hieronymus!"

"Ja", återtog doktorn, "lågorna från
deras bål ha lyst likt vårdkasar i natten,
och mångenstädes i mitt älskade
fädernesland strålar Kristi evangelium i full
klarhet. Lovat vare hans namn, att det
även har lyst in i mitt mörka hjärta."

"’Säg mig då, varför ni övergivit er
fädernestad och slagit er ned i detta
främmande land?"

"Det har jag gjort i hopp att vid
sjuksängarna och till de döende få säga ett
ord om Herren Jesus och hans kärlek till
syndare."

"Har ni ock övervägt bekostningen?"

"Ja."

"Faran är icke ringa. Kom
ihåg-Resby. Det var just biskop Wardlaw,
som avkunnade hans dödsdom. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1920/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free