Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11 - 14 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
.64
fordras blott, att han skulle misstänka er
för kätteri, och edra dagar vore snart
räknade."
"Han kan icke påskynda min död en
enda timma före den av Herren
bestämda stunden. Min tid står i Herrens
hand."
"Men om ni skulle ställas till ansvar
och kallas inför rätta, vad ville ni då
göra?"
"Bekänna sanningen, i Jesu namn,
obekymrad om följderna."
Köpmannen sänkte blicken mot jordeh,
under det han mumlade liksom för sig
själv: "Jag vet sanningen, men köttet
är svagt."
Paul Crawer drog fram sitt dyrbara
manuskript och läste med stadig röst:
"När de överantvarda eder, så våren
icke bekymrade, huru eller vad I skolen
tala, ty det skall eder givas i samma
stunden, vad I tala skolen. Förty det
är icke I, som talen, utan det är eder
Faders Ande, som talar i eder." Och
åter: "Vilken mig bekänner inför
människor, honom skall ock människans Son
bekänna inför Guds änglar; men den mig
nekar för människor, han skall ock
varda nekad inför Guds änglar."
Köpmannen och hans syster lyssnade
med spänd uppmärksamhet. De voro
föga bekanta med Skriften, och orden
förekommo dem främmande, de bådo
därför att få höra dem ännu en gång.
Läkaren samtyckte villigt härtill, men
frågade dem först, huru sanningen hade
hunnit dem, samt om den vore allmänt
känd i deras land.
"Ack nej", svarade köpmannen, "blott
här och där glimmar en liten svag
gnista. Det lilla jag själv vet, och vilket
jag sökt bibringa min lilla Lysken, har
jag läxt av min gamle farfar, och han
hade i sin ungdom hört sanningen av
några predikanter, kallade: "De fattiga
från Lyon".
Systern inföl här, att lilla Lysken
synbarligen hade mer av evangelii sanning
i sitt hjärta än någon av dem,
tilläggande att hon ofta fruktat, det barnet skulle
ådraga dem någon ledsamhet genom sin
bestämda vägran att böja knä för
jungfru Maria eller helgonen. Den lilla
tvekade icke att inför vem som helst
bekänna Jesu namn.
Paul Crawer läste ännu flera stycken
ur den heliga Skrift, och förr än man
åtskildes, förenade sig alla i bön till Ho.
nom, som ser i det fördolda. Läkaren
lovade att återkomma följande dag, men
innan han gick, omnämnde han de
bibelstunder ,han vissa aftnar höll med några
av studenterna vid universitetet, samt
inbjöd van Weld att deltaga i dem,
vilken inbjudning emottogs med glädje, ty
på djupet av den rike köpmannens hjärta
bodde hunger och törst efter sanningen.
Denna hunger och törst hade under
senare tiden gjort sig allt mera gällande,
men minst av allt hade han väntat att
få den tillfredsställd i ett land, där
evangelium ännu var så föga känt som här.
Från den aftonen hade Paul Crawer
förvärvat nya vänner, i vilkas umgänge
han alltid kände sig väl till mods. Lilla
Lysken tillfrisknade snart och fäste sig
med all den värme, som var henne egen,
vid den främmande doktorn. Hennes
barnsliga tro och glada bekännelse av
Jesu namn blevo honom mången gång
till uppmuntran och hjälp i det fortsatta
arbetet, och mången vinterafton förrann
hastigt kring eldstaden i det trevna var-,
dagsrummet, under samtal om lilla
Liese och hemmet i Prag. Dessa aftnar
slutades alltid med bibelläsning och bön,
och så väl köpmannen själv som hans
syster välsignade den stund, då den
främmande läkaren inträdde i deras
krets, ty därifrån räknade de ett nytt
skifte i sitt liv.
SJÄTTE KAPITLET.
"Louise", yttrade greven av Dunmore,
då han en morgon, kort efter de
händelser vi nyss berättat, inträdde i salongen,
"dagen för konungens ankomst är nu
tillkännagiven, han inträffar i St. Andrews
i övermorgon, då en stor fest gives för
honom på slottet. Jag skall vara glad
att få föra dig dit och presentera dig för
konungen."
Grevinnan reste sig hastigt. "O, så
förtjusande", utbrast hon med sin
vanliga livlighet. "Jag har så länge önskat
att se kungen, och nu kommer han
verkligen! Vi måste alla fara till St.
Andrews. Lilla Maria icke undantagen.
Men stackars Davie — vad skall det bliva
av honom! Jag fruktar att meddela
honom denna underrättelse."
En mörk skugga överfor faderns
ansikte. "Stackars gosse", suckade han,
"det är i sanning hårt! Han, så
hög-sinnad, så modig! Ingen gosse i
världen kan sitta bättre till häst, ingen kan
vara mera oförskräckt på jakten; hans
växt och hela utseende passar för en
man vid hovet, och därtill är han med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
