Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12 - 21 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
melen och Gud samlade dem nog i sin
lägel (Ps. 56: 9).
En timme hade gått, allt var åter tyst.
Då tänkte hon: de torde nu hava
avlägsnat sig, jag vill gå in för att släcka
ljusen och i övrigt ställa i ordning.
Hon öppnade sakta dörren. Ljusen
brunno som förut, men var voro de
karske männen, de starke dryckeshjältarna?
Mången gång tillförene hade de nog i
sina nattliga tävlingar att tömma många
glas blivit slagna under bordet; men nu
hade glasen fått vara i fred, de stodo
orörda på bordet. En annan makt hade
varit verksam, — högljudda snyftningar
och strida tårar buro vittnesbörd därom.
Männen lågo alla tre bedjande på sina
knän.
Vilken syn för den förvånade, men
hänryckta kvinnan! Hon visste knappast,
om hon skulle tro sina ögon, hon stod
en stund som förstenad. Då hörde hon
korta avbrutna rop än från den ene, än
från den andre, rop sådana som dessa:
"Gud, misskunda dig över mig syndare."
"Vad skall jag göra — vad skall jag taga
mig till?" o. s. v.
"På den tiden skall jag predika med
vänliga läppar", säger profeten Zefanja.
Denna profetia gick nu i fullbordan.
Tiden var inne för dessa grova syndare
att höra och anamma det ljuvliga
evangelium. Jesus säger: "Vilken som
törstar han komme till mig och dricke; och
vilken som vill, han tage livets vatten
för intet."
Den saliga hustrun var heller icke sen
att "utan pänningar" och "för intet"
bjuda ut detta levande vatten. Hon kunde
det; ty hon hade ju själv för hela sitt
liv slagit sig ned vid den heliga källa,
där detta vatten i rika strömmar
väller fram.
Hon framtog sin kära bihel, lade den
på bordet, mitt ibland buteljer, glas ’och
kort och efter en kort tyst bön började
hon att läsa högt därur. Hon läste om
kvinnan, som Jesus mötte vid Sikars
brunn och som av Honom blev bjuden
på levande vatten och även fick nåd att
anamma det.
Och ordet visade sig äga samma
underbara kraft nu som då. Djävulen hade
nog glatt sig, att densamma natten
skulle bringa honom nya framgångar till
befästande av hans rike, men den blev
i stället till härlig seger för Guds rike!
Ur den heliga boken lästes under bön
och med djupt allvar, och läkande balsam
hämtades fram i rikt mått för de
bedrö-vade och förkrossade hjärtan. (Ps. 51:
19.) Och fienden måste "med hast
utsläppa sina fångar ur kulan, där intet
vatten uti är", "genom förbundets blod",
som den lyckliga’ kvinnan fick nåd att
betyga såsom utgjutet även för dem.
(Luk. 9: 11, 12). •
Vilken salig förändring i de båda
makarnes hem! Hustruns insjunkna
kinder återvunno snart sin forna fägring,
och mannen, som fått verklig avsmak
för krogliv och spel, stannade hemma
om aftnarna, och båda funno sin högsta
fröjd i det gemensamma läsandet
av-böckernas bok.
Tid efter annan fingo de besök av de
båda gamla, nu nya vännerna, och då
försummades ej att gemensamt
vederkvicka varandras hjärtan med detta
livets bröd.
Den överlyckliga hustrun blev ock
moder till flera friska barn, -ilka med sina
rosiga, glada anleten icke minst
för-Ijuvade det redan förut så lyckliga
hemmet!
Se där, den sanna kärlekens makt!
Och nu, du som läser detta, tänk efter
om även du är bekant med denna kärlek,
som "är starkare än döden." Har Gud
fått uttaga dig ur mörkrets väldighet och
försätta dig i älskelige Sonens
rike-(Kol. 1: 12)?
Då allen.i har du fått (fet rätta, ödrr juka
missionssinnet, som kan församla med
Jesus (Matt. 12: 30); då vet du ock var
den underbara kraft är att få, som sätter
de svaga i stånd att visa jordvända
hjärtan till himlen (2 Kor. 12: 9).
(8. M.)
C33
Den nnge läkaren.
Forts.
Doktorn gav ett tecken åt greven att
draga sig undan, och åtföljd av sir
Thomas lämnade denne rummet. Ensam med
doktorn gav gossen fritt lopp åt sina
känslor och upprepade gång på gång:
"O, det är dock hårt! Och desto hårdare,
när jag tänker på, vilken ädel, högsinnad
kung vi hava. Han har gjort mera för
vårt land, än någon konung före honom.
Därför är han ock älskad av alla, och jag:
föreställer mig, huru folket från alla
trakter skall strömma till för att få se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
