Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12 - 21 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
BARNTIDNINGEN .SENAPSKORNET
ran yttrade gossen, med ett av sina
ljuvaste leenden och ömt kyssande
hennes hand: "Säg ingenting därom, mor,
jag får vid er återkomst höra talas om
allt. Jag föreställer mig, huru
folkskarorna skola trängas omkring konungen
för att uppfånga en enda blick av
honom, men de skola icke begabba,
försmäda och döda honom, liksom den andre
konungen", tillade han i drömmande
ton.
"Om vilken konung talar du", frågade
styvmodern.
"Jo, om Honom, som kom till sitt
eget, men hans egna anammade Honom
icke. Han kom för att frälsa sitt folk,
men de korsfäste Honom. Jag vill bliva
hans stridsman, mor, jag vill tjäna
Honom på samma gång som kung Jacob,
men Han måste först omskapa mitt
hjärta. Säg, mamma, älskar du Herren
Jesus?"
Grevinnan for förskräckt tillbaka.
Vad menar du, barn, du måtte väl icke
tänka att bli munk?"
"Nej, nej", återtog Davie livligt, "jag
tycker icke om munkar, ingen enda, med
undantag kanske av sir Thomas. De
förtrycka och utsuga de fattiga. Bob
Smith, änkans son, har nyligen omtalat
för mig, huru en av munkarne i S:t
Andrews tog bort själva sängtäcket, 1
samma stund hans moder var död, så att
hans lilla syster fick sova utan täcke.
Mitt hjärta reser sig emot ett sådant sätt
att gå tillväga, och var säker, moder, att
jag aldrig vill tillhöra dessa munkar.
Herren Jesus vill ej heller hava sådana
tjänare."
"Tyst tyst", viskade styvmodern,
läggande sin hand på hans läppar och
kastande en orolig blick mot dörren, som i
detsamma öppnades, då unga Miretown
inträdde. Davie hade talat så högt, att
den ankommande icke kunnat undgå att
höra hans ord. Stor var därför
grevinnans förvåning, när hon såg honom
skynda fram till Davie, hjärtligt skaka hans
hand och utropa: "Rätt så, broder,
sannare ord ha aldrig gått över dina läppar.
Herren Jesus vill icke hava förtryckare
och våldsverkare bland sina lärjungar."
"Vad — du känner Honom, Wilhelm",
utbrast gossen med en glädjeblixt i
ögonen. "Har Han sagt till dig: Tig och
var stilla?"
Den unge mannen svarade icke genast,
utan vände sig i stället med några
förbindliga ord till grevinnan. Han talade
om anordningarna för konungens emot-
tagade, om sin önskan att bliva
föreställd för honom m. m. Efter några
minuter sade han sig vilja gå för att
uppsöka greven och yttrade därvid med låg
röst till Davie:
"Ja, jag har hört fridsordet av Herren.
Han är min och jag är hans. Måtte du
ock snart få höra det."
Grevinnan kände sig underlig till mods.
Samtalet med Davie hade väckt en
sällsam oro i hennes inre, och unge
Mire-towns ord hade ökat den ännu mer. Vad
månne allt detta betydde? Kunde väl
den främmande läkaren hava väckt dessa
nya idéer i Davies huvud? Ett
märkvärdigt inflytande tycktes han åtminstone
ha tillvällat sig över gossen. Kunde väl
denne Paul Crawer vara en hemlig
besvärjare, som utövade förbjudna konster?
Sällsamma berättelser voro i omlopp om
läkare och deras sätt att böta sjukdomar.
Den unga fransyskan var icke fri från
tidens vantro, hon korsade sig och
anropade den heliga jungfrun om hjälp, samt
skyndade att meddela sina farhågor åt
sin man. Denne smålog dock åt
alltsammans och bad henne vara utan fruktan,
Davie skulle icke bliva något helgon,
trots alla svartkonstnärer i världen.
Emellertid försiggick en stor förändring
med den sjuke ynglingens hjärta, större
än någon besvärjare kunnat åstadkomma.
Samma gudomliga röst, som stillade de
upproriska vågorna på Galileiska havet,
tillsade honom inom kort den frid, vilken
övergår allt förstånd och gör allting nytt
Den frid, som är en frukt av vissheten
om syndens förlåtelse. Det var samma,
röst, som i årtusenden viskat till otaliga
arbetande och betungande själar:
Kommen till mig — jag vill giva eder ro.
Forts.
TEXTBOK
för söndagsskolan 1920
kan ännu erhållas. Pris 15 öre.
Av
B. Senapskornet
finnes ännu alla n:r kvar från
årets början. Prenumerera!
Adressera:
Julbudskapets & B.
Senapskornets Exp.,
Norrköping.
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
