Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15 - 11 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
FARMORS TAVLA.
Sann skildring av K. K—n.
"Ej sörjer sparven, där glad han plockar
sitt lilla korn vid vår hyddas dörr,
ej sörja liljornas vita flockar,
ty Herren kläder dem än som förr.
Ej sörjer lärkan, där fri hon ilar
med jubeltoner mot klarnad sky,
ej sörjer barnet, som ljuvligt vilar
i modersfamnen var morgon ny.
Och jag, Guds barn, skulle gå och sörja?
Nej, så var aldrig min Faders bud!
Fast hellre må jag med lovsång börja,
med lovsång sluta var dag, o Gud!"
Det var Helmer, den mörkögde
nioåringen, ocli hans lilla Honda
syster, som sjöngo Så. De hade
nyligen lärt sig sången i söndagsskolan.
De dyrbara orden ’buro en skymt
av tröst och ljus in i hjärtat på mor,
som under flera dagar |gtått
’ängslig och dyster. Hon satt vid syma-
skinen ivrigt upptagen med ett
arbete, som skulle vara färdigt till
kvällen. Hon måste dock stanna
maskinen några ögonblick och
knäppa ihop sina händer. "Gode Gud,
visst har du råd att hjälpa och giva
oss, vad vi böhöva", viskade hon.
"Allt guld och silver i världen är ju
ditt. Oeh nog har du hjärta för
oss, när du inte skonat det bästa och
käraste du ägde, din en|födde Son,
utan gav honom ut i innerlig kärlek.
Gå inte till doms med mig för mitt
hjärtas otros skull! Förlåt, hela oöh
hjälp i din barmhärtighet!"
Det såg nog så mörkt ut i det lilla
hemmet, Som ’bestod av ett lågt
vindsrum, där allt var ytterst
enkelt men dodk bar vittne 0111 en
smakfullt ordnande kvinnohand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
