Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15 - 11 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
Arvid Mossén, den unge
familjefadern, hade legat sjuk en längre
tid, och niär hans krafter äntligen
kommo åter, fann han sin plats på
fabriken upptagen av en annan.
Förgäves hade han sedan sökt arbete
dag ut och dag in.
Arvids sjukdom hade emellertid
blivit ’honom till rik välsignelse. Han
hade alltid varit en snäll ooh
hygglig ung man, som aldrig levat ut i
svnd och last. Något år innan han
lärt känna Ester, en sant
gudfruktig flicka, som i mörker och
syndanöd funnit tröst och ro för sitt
hjärta i Kristi fuilllbordade
frälsningsverk, hade en väckelse gått fram
över hans hembygd, en kristlig
ungdomsförening hade bildats, även
Arvid Mossén hade gått in i
densamma, och såväl han som Herrens
vänner trodde, att allt var som det
borde med avseende på honom. Han
gick gärna och hörde Guds ord och
deltog i sång och bön ooh
verksamheten för Guds rike. Men under allt
detta fattades honom dock det allra
viktigaste: Livet i Guds Sons tro.
Det hade aldrig blivit några
syndasår i hans samvete, och därför hade
inte heller "salvan i Gilead",
evangelium om honom, som bleiv sargad
och slagen för våra synders Sikull
och som tog näpsten, på det vi skulle
få frid, fått något värde för hans
hjärta.
Men när han så blev nedlagd på
sjukbädden och döden stirrade
honom i ögonen, började han känna,
att han byggt sitt salighetshopp på
lösa .sanden. Guds trofaste helige
Ande visade honom, att han var
mannen jitan bröllopskläder och
jungfrun utan olja i sin lampa. Och
såsom den fattige, jämmerlige,
blinde och nakne började ban ropa:
"Gud. misskunda dig över mig,
syndare!" Nöden blev långvarig och
het, men omsider lät Herren solen
skina. Arvid Mossén fick nåd att
se och tro, att "förlossningen är
vunnen i Jesu Kristi blod och frid med
Gud på säkra grunder sluten", odh
han uppstod från sjukbädden som
en helt ny människa, fastän han
kände det gamla syndafördärvet bo ’kvar
i sin natur. Gud hade i sin öändliga
barmhärtighet lagt honom en ny
visa i munnen — visan om "Lammet,
som är slaktat och har igenlöst oss
åt Gud med sitt blod".
De få slantar, som Ester
förtjänade med sitt syarfeete, ville
emellertid knappast räcka till mat åt de
fyra munnarna, ooh den ena saken
efter den andra i det lilla hemmet
hade måst vandra till
pantlånekontoret..
Det som varit svårast för Arvid
och Ester att skiljas vid, var
"farmors tavla", en liten målning inom
glas och ram av Arvids ende bror i
Amerika, som dött för många år
sedan. Den lilla tavlan var en trogen
bild av de båda brödernas
barndomshem — en liten rödmålad stuga med
vita ’knutar, överskuggad av ett
väldigt körsbärsträd och några
vitstammiga björkar ooh med en förtjusan-’
de, granomkrattisad insjövik bakom.
Inför en konstkännares kritik torde
väl ej tavlan ha bestått provet. Den
lilla målningen var doek mycket
täck, den hade något av hem, sol odh
sommar över sig, och för Arvid och
Ester var den dyrbar inte bara
såsom ett. minne av bror odh farmor
utan även därför, att just den där
lilla biten av deras kära Sverige var
oskiljaktigt förknippad med deras
ungdomssa.ga och ljusa, leende
framtidsdrömmar. Just i dessa björkars
skugga hade deras hjärtan mötts i
innerlig kärlek, där hade de växlat
ringar odh inför Gud givit varandra
löften för livet. Och för Arvid
inneslöt ju denna plats allt, vad
barndomsminnen heter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
