Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18 - 2 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143 BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
.64
Av dagarna blevo veckor, men
ingen förbättring märktes. Inga hade
snart klart för sig, att det var
hennes sista sjukdom, och då och då drog
en skugga över hennes ansikte vid
tanken på den mörka graven, men
när så mor på hennes önskan läste
för henne ur böckernas bok eller
sjöng någon sång om honom, som är
döden ett fögift och helvetet en
plåga, ljusnade åter hennes blick. Helst
ville hon höra om Jesu lidande och
död för våra synder och hans
uppståndelse för vår rättfärdiggörelse.
"Pappa, får jag viska dig något i
örat", sade Inga en dag och sträckte
bedjande armarna mot far. Han
böjde sig ned över bädden. "Jag går
snart ifrån mor oeh dig, men ni ska’
inte gråta, ty jag går till Jesus, som
älskar mig mvcket mer, än ni
kunna," " ’
Hon tystnade liksom för att hämta,
andan.
"Vill du lova mig en sak, far?"
"Ja, min älskling, vad som helst,
som står i min makt att uppfylla,’’
’ ’Du kan ju sången: ’ ’Min blodige
konung" — min sång, du vet?"
"Ja, jag tror det."
"Jag skulle så gärna vilja höra
den en gång till. Vill du spela och
sjunga den för mig? Men då ska’
du vara snäll och bedja Malin i
köket och husan och gamle Björk och
hans lilla Vera komma in och höra på
också. Jag ville så gärna, säga
farväl till dem. Är du inte riktigt säker
på sången, så kan nog mamma hjälpa
dig."
Det var nästan det värsta, Inga
kunnat bedja far om, men han
nändes ej neka.
En stund senare voro de alla,
samlade kring Ingas bädd. Hon hade ett
bibelord och en väldig blick för dem
var och en. Far gick en stund
nervöst av och an gå golvet, så började
han förläget leta bland noterna på
pianot. Omsider fann han ett litet löst
blad och började spela. Han
ansträngde sig att göra rösten så stadig
som möjligt, men den darrade ändå
märkbart, då han började sjunga.
När han hunnit till tredje versen,
svek honom dock hans
självbehärskning helt och hållet. Huvudet sjönk
ned i handen, och han brast ut i en
tåreström. De andra gräto med, även
mor. Men hon visste ej själv säkert,
om det var i smärta eller i glädje över
att far grät. Kanske det var
bådadera.
När de lugnat sig litet, läste
ryttmästaren med låg stämma de båda
sista verserna av sången. Inga sände
honom en tacksam blick från bädden
oeh sjönk så åter i dvala.
När solen morgonen därpå lyste in
i hennes lilla förtjusande rum,
svingade sig hennes gr ig jorda ande upp
till det eviga ljuset, "För mig, du
blev sårad, för mig du blev träl’’, voro
hennes sista hörbara ord. Länge sutto
far och mor i stum smärta på var sin
sida om bädden med hennes små
kallnade händer i sina, inan de riktigt
kunde fatta, att deras älskling var
gången ifrån dem.
Detta slag fick omsider i
ryttmästare Björnfelts hjärta verka, den
sorg, som är efter Guds sinne och som
kommer åstad bättring till salighet,
som man icke ångrar. Han kom
nöd över sina synder, men fick ock
nåd att följa sångarens maning:
"Kom, fattige syndare, giv dig tillfreds.
Förtro dig fördenskull så usel, du är,
med hela din börda och allt ditt besvär
i Frälsarens händer! Han vill och han
kan
för hela din salighet vara din man."
Från den dagen var Ingas sång
även hans. Och mor fröjdades o«h
prisade Herren.
rggn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
