Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18 - 2 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
Den unge läkaren.
Forts.
Visserligen gick det icke så lätt
att lämna alla dessa från
barndomen insupna föreställningar, men de
måste dock vika för en makt, som var
starkare än fördomarnas, och efter
mången strid, utkämpad i dèt fördolda,
uppgick även för Maude ljuset av Kristi
evangelium, och hon fröjdade sig i
ske-ner därav. En troende och bedjande
moders förbön hade således även här
återfallit med riklig välsignelse över de
båda, som varit närmaste föremålet för
densamma. På skilda vägar hade de
båda syskonen blivit förda till Jesu fötter,
utan att den ene ännu visste, att den
andre befann sig där.
I sin glädje över den nya upptäckten
glömde Maude helt och hållet den fara,
för vilken hon möjligen blottställde sig,
om någon skulle träffa henne med den
förbjudna boken i hand. Sålunda satt
hon ännu fördjupad i läsningen av
densamma, då dörren öppnades och hennes
broder inträdde, yttrande: "Maude, jag
tänkte visa dig några tavlor, som jag
fått av min vän, doktor Crawer; jag tror
du skall tycka om dem".
I sin förvirring hade Maude kastat
armen över den öppna boken, icke så
mycket för att dölja den, som fast mer av
fruktan, att någon skulle kunna röva
bort hennes skatt. Davies öga vilade
emellertid icke på den, utan på det
öppnade skrinet.
"Vår moders juvelskrin1’, utbrast han
frågande. "Vad innehåller det; får jag
veta det, eller är det måhända endast för
dig?"
"Nej, Davie, vår moder har ämnat dess
innehåll även åt dig. Se där, Den Heliga
Skrift på mammas eget modersmål!"
"I sanning, Maude, du har funnit en
skatt, som överträffar alla andra i
värde", svarade Davie livligt, och inom få
minuter visste broder och syster, att de
voro förenade genom ett ännu högre band
än blodsbandet. Det var en glädjanCo
upptäckt för dem båda, och innan de
gingo vidare i sina meddelanden,
tackade de Herren, som på skilda vägar fört
dem till samma mål. Därefter beslöto de
att inhämta förfarna vänners råd förr än
de upptäckte tillvaron av den heliga
boken för dem, som ännu icke förstodo
värdet av densamma. En enda
oförsiktighet å deras sida kunde lätt beröva dem
den nyfunna skatten. Finge de däremot
behålla den, vilken outsäglig fröjd skulle
det icke bliva för Davie och hans vänner
att själva kunna läsa det ord, vilket
doktor Crawer hittills blott delvis kunnat
meddela dem från det latinska exemplar
av bibeln, han ägde. Vilka ljusa
framtidsutsikter!
TIONDE KAPITLET.
"Det säger jag, fröken Maude, att lilla
Marie är det underligaste barn, jag
någonsin sett", yttrade en dag gamla Elspet
med synnerligt eftertryck på varje ord.
"I går afton fann jag henne ensam
knä-böjande i bön. Ingen människa hade
påmint henne om att bedja. Jag frågade
henne, varom hon bad till den heliga
jungfrun. Då fäste hon sina stora,
mörka ögon på mig och svarade "Elspet, jag
ber icke till den heliga jungfrun. Jag ber
Herren Jesus taga hand om mitt hjärta,
och det har Davie lärt mig." Jag
invände, att Herren Jesus icke ville höra
henne, om icke den heliga jungfrun
framförde hennes bön, men- då svarade hon så
allvarligt, som om den främmande
dolt-torn själv skulle hava talat: "Jo, Elspet,
Herren Jesus vill höra mig, ty Han har
sagt: Låten barnen komma till mig, och
jag vet, att Han hör mig." Jag undrar,
fröken Maude, vad det skall bliva av ett
sådant barn. För min del tycker jag
icke om den främmande doktorn, men jag
måste tåla honom, efter han gjort en
sådan underkur med herr Davie."
"Han har inverkat på Davie i mer än
ett avseende", svarade Maude
drömmande, "jag önskar, att jag finge se det:
märkvärdige doktorn."
Denna önskan gick i fullbordan,
snarare än Maude tänkte det, och av en
anledning, som hon visst icke skulle hava
önskat.’ En natt, kort därefter, väcktes
grevinnan Louise av gamla Elspet, som
i brådskande ton anmälde, att lilla Marié
vaknat med underliga ljud i strupen, och
att hennes ansikte glödde av feber.
Förskräckt skyndade modern till sin
älskling. De skarpa strupljuden ökade
för varje ögonblick hennes ångest. Hon
kände icke sjukdomens namn, men hon
förstoil, att faran var överhängande. Ett
ilbud sändes till S:t Andrews efter
doktor Crawer, men förrän han kom, hade
döden tryckt sin stämpel på den lillas
panna. Den unga modern syntes
otröst-lig. Forts.
Tryckt på. Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
