Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19 - 9 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
däst sviant till kläderna, men ansiktet
var vitt, det vair nämligen en präst,
som trädldte fram för att tala.
Drängen hade stor lust att avlägsna sig,
men lian stod mitt i folkhopen,
kunde varken komma fram eller tillbaka,
och därför måste han hålla ut.
Prästen talade, odh han talade 0111
synden som ett folks fördärv och den
timliga och ©viga nöd, som den förde
med sig. Hur det nu var, kunde
drängen inte låta bli att höra på, och
orden sjönko djupt ned i hans hjärta.
Så hände det verkligen, (att denna
dräng fick se en hedning och det på
allra närmaste håll. Han fick se, att
han själv, fastän döpt och uppfostrad
i kristendomen, dock i själva verket
levde som en hedning i synd ooh otro.
Hans hjärta blev djupt förtvivlat vid
denna syn.
Men prästen talade icke blott 0111
synd utan även om nåd. Han
vittnade om det Guds Lamm, som bar
all världens synd, och som är ute
för att uppsöka och frälsa det
förlorade. Sä hände, det sig. att
drängen icke blott fick se en hedning,
utan ock en Frälsare. Han började
sucka till denn? Frälsare om nåd
och förlåtelse för alla sina synder
oeh brott, och han lämnade
sammankomsten som en omvänd och frälst
människa.
Från denna stund började han
leva ett nytt liv. Både hans tal odh
umgängelse vittnade om vad som
hade skett mod honom. Förut hade
han varit en riktig slagskämpe, nu
var han stillsam; förut hade han
varit näsvis och häftig, nu var han
ödmjuk och saktmodig: förr var ban
lat och vårdslös, nu var han flitig
och omtänksam. Alla på gården
förundrade sig över denna stora
förändring, många hånade och skämtade
med honom, men det rörde honom
icke mycket. Han gick sin väg lugnt
och ,stilla fram ined Guds frid i sitt
hjärta.
Så hände det eai ’dag, att det hade
via,rit något vilt upptåg på gården,
och bonden var mycket vred. Då
man 0111 aftonen satt vid måltiden,
var stämningen mycket tryckt. Det
var oväder i luften. Plötsligt reste
sig bonden, slog med sin starka näve
i bordet, så att fat och tallrikar
hoppade, och ropade med hög röst: "Nu
viet jag, vad ,jag skall göra! Nästa
gång det är mi&sionismijte i
Osnabrück, så skolen 1 alla dit, att fri
få frid i huset." »
Sagt och gjort. Då möteSdagen
kom, lät bonden spänna för oeh for
med allt sitt folk till Osnabrück. Då
hände det genom Guds nåd, att även
bonden fick se den syn, som rika
bönder såväl som fattigiai drängar
behöva se: hedningen, den gamle Adam,
syndens människa, i honom själv, men
ock en stor Frälsare, som kom i
världen för att frälsa sådana usla
varelser. Då ban nu kom hem som en
troende människa gjorde lian sitt,
hus och hem till ett bönehus. Varje
dag san! a de han sitt folk till
bibelläsning, bön och Sång. och så blev
den i världens ögon goda gården
också en god gård i andlig mening.
(T. S.)
Den tinge läkaren.
Forts.
"Ack, doktor, utbrast hon, utan att
själv veta, vad hon sade, "hon är sjuk.
men icke farligt; säg icke det, se icke s«,
allvarsam ut, säg, att här ännu är hopp;
ni kunde göra Davie frisk, säg, att ni
även kan göra Marie det — säg att hon
skall leva."
De sista orden kvävdes av våldsamma
skakningar. Den känslige läkaren
deltog ömt i moderns sorg, men han kunde
icke dölja sanningen: så skonsamt som
möjligt sökte lian bereda henne på ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
