Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21 - 23 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNING-EN SENAPSKORNET
167
namn. De gingo nu in i en lång sal,
vars väggar voro beklädda med
purpursammet och breda guldborder.
En äkta turkisk matta betäckte golvet;
soffor och stolar, klädda med samma
kostbara tyg som väggarna, utgjorde
tillsammans med ett par stora i
marmormosaik konstnärligt utförda bord,
möbleringen.
En kammarherre mottog här
depu-tationen »och gjorde sig något
underrättad om deras ärende o. s. v. Sedan
man väntat här ännu en stund,
nalkades äntligen det ögonblick, då turen
kom till dem att träda inför Hans
Majestät.
Riksdagsmannen bugade sig höviskt,
och Gunnars och Bog Anders nego så
djupt, att skörten av deras
skinnpälsar snuddade vid golvet.
Konung Oscar stod där, "huvudet
högre än allt folket"; men den
majestätiska hållningen hade ingenting
skräckinjagande. Den obeskrivliga
vänlighet och mildhet, varmed han
mottog hög och låg, voro fast mer
ägnade att ingiva mod och förtröstan
även hos den ringaste undersåte.
"Goddag, mina vänner, vad viljen
I?" började kungen, i det han vänligt
räckte de båda dalkarlarna var sin
hand. De togo den kungliga handen
i sina av hårt och grovt arbete
valkiga nävar och tryckte den på ärligt
dalasätt.
"Vi ’a kommit hit för att be ’an om
te’ ge oss en gudfruktig präst",
svarade den hederlige Gunnars rättfram på
saken.
"Det är det minsta ni kunna begära,
och det bör ni få", svarade konungen.
"Ja, men de’ kan å’ vara de’
största", invände härvid Gunnars!
"Ja, ja, det kan du ha rätt i, min
vän", återtog konungen och tillade:
"Låt mig se på edra papper!"
Gunnars tog nu fram ur sin kalv-
skinnsväska de båda viktiga
dokumenten och framräckte dem.
Konungen mottog papperen och
genomögnade dem. Efter
genomläsningen yttrade han: "Mina vänner, det
ser icke mycket lovande ut för er. Den
präst I viljen ha, har ju icke fått
stort mer än en tredjedel av de
avgivna rösterna.
"J’, ’ans majestät, nog ä’ det så; men
fast den andre ’ar fått fler röster efter
’emantal, så ’ar vår, den vi vill ha, de
flesta personernas."
"Ja, ja, det kan väl så vara, det"
svarade konungen eftertänksamt, men
ser ni, jag måste följa landets lagar
och författningar, annars vore jag inte
en rättvis konung."
"Lagar och förrättningar, ja",
inföll Gunnars, "hm, inte finns de’ fäll
någon svensk lag, som säjer, att vi ska
’a en ogudaktig präst, vet ja". Si,
oppe i våran socken finnes ännu
ingen körklig söndring eller några
se-paratister; men ingen vet, hur de kan
gå om vi inte få en varklig
själasörjare. Nog lär väl körkvägen då få
snö-ga igen för oss — int’ ska’ vi skott’ opp
’en".
"Ja se, ’ans majestät", inföll nu Bog
Anders, "får förlåta, om vi tala olärt,
vi förstå Icke bättre; men se, skrefta
säger, att en blind kan icke leda en
blind, ty då falla de bägge i gropen;
och vi vill int’ falla i gropen, inte; utan
vi vill ’a en sann andans man som
leder oss rätt, å töcken, ä’ ’an som vi
’a röstat på.
"Nå, hur veten I, att icke den andre
som fått de flesta rösterna också är
en andens man?" frågade konungen.
"Hack, ’ans majestät, de’ ä int’
kon-stit att förstå; "Av frukten känner man
trädet"; säger vår Frälsare. Den som
kan sitta på gästgivagala å’ supa, den
üan fäll int1 va’ nå’n rikti präst,
häller, inte."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
