Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24 - 13 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
___
Gunnar Hed.
Sann händelse, berättad av
K. K—n.
Han var en liten pigg och livlig
pqjke, Gunnar Iled, full av upptåg
oeh munterhet. Men han hade aldrig
något elakt, för sig, därför var han
mycket omtyckt av kamraterna, Häl-
dock förmådde hålla det enkla
hemmet snyggt ocih trevligt.
Åren ilade, ooh Gunnar var snart
stora karlen — hela fjorton år. Två
dagar i veckan gick han i
nattvardsskola för prosten och de andra fyra
hjälpte han ’far med skogsarbete. De
små slantar, han därigenom kunde
förtjäna, voro en välkommen
tillökning i fars blygsamma inkomster.
Det var en härlig vårdag. Solen
strålade från molnfri himmel, lärkan
slog över fälten, och en och annan
sippa slog undrande upp sitt blåa öga
i skog,sglä.ntorna, (fastän drivor ännu
glittrade vita här och där inne i
djupa äkogen.
Gunnar, som var på väg hem från
kyrkan, slet i hast av sig strumpor
ocih skor ooh kastade dem över axeln.
Han ville spara på kängorna så
mycket som möjligt till
konfirmations-dagen, ty några nya kunde han ej
få. Och kläder skulle han få låna av
grannens Per, som konfirmerades
året förut och äom var precis lika
stor som Gunnar.
Marken var emellertid mycket
kylig, och Gunnars barfotafärd ådtog
honom en häftig lunginflammation.
Det var långt till läkare, oeh pengar
att eftersända en sådan för funnos ej.
Mor skötte dock om sin gosse, så
omsorgsfullt och gott, hon förstod.
Sjukdomen hade emellertid svåra
följder med sig, och när Gunnars
kamrater j midsommartid
konfirmerades och gingo fram till Herrens
bord, låg han ännu fjättrad vid
sjukbädden feberhet och matt.
Det onda slog sig omsider på
hjärtat, som bultade oeh slog med ona-
sans rosor glodde på kinderna, och de
klara ögonen kunde ibland stråla lik
stjärnor. 1
Far var bara en fattig arbetare.
Därför blev det nog mer*än en gång
knappt ont brödet i den lilla låga
ryggåsstugan i skogsgläntan, där
barnaskaran ökades nästan med varje
år. Men mor var en duktig och
förståndig kvinna, som med de små.
resurser, vilka stodo henne till buds,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
