Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 26 - 27 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
B AltNTIiDlNINöHN SENAPSKORNET
från Herrens ansikte och från hans
krafts härlighet, när han kommer för
att på den dagen förhärligas i sina
heliga och beundras i alla dem, som
tro. Ty vårt vittnesbörd till eder har
blivit trott." 2 Tess. 1:7—10.
Den dagen bliver lika hemsk för
dem, som icke lyda Sonen, som den
bliver ljuvlig för dem, som lyda
honom. Det är ock Guds allvarliga
vilja,, att alla skola lyda Sonen; ty
man kan icke undkomma Guds
rättvisa vrede på annat sätt. När nu
Gnid har utgivit sin enfödde Son för
att få bärga oss hem, så må vi ju
fatta, att han är angelägen om att
få oss hem. Och Paulus Säger: ’ ’Gud
har icke bestämt oss till vrede utan
till att vinna frälsning genom vår
Herre, Jesus Kristus, som har dött
för oss, på det att, evad vi vaka
eller sova, vi måtte leva tillika med
honom." 1 Tess. 5:9, 10.
Men även i dessa ord säger Paulus,
att frälsningen kan vinnas endast
genom vår Herre, Jesus Kristus. Man
behöver icke göra mera illa än
försumma att tro på Jesus, så kan man
icke vinna frälsning, utan man går
■förlorad. Om vår överstepräst står
det: "Emedan han förbliver till evig
tid, har han ett oförgängligt
prästadöme, varför han ock kan
fullkomligt frälsa dem, som genom honom
komma till Gud, och lever alltid för
att bedja för dem." Ebr. 7: 24, 25.
Även här använder aposteln ordet:
"Genom honom"; han kan
fullkomligt frälsa dem, som genom • ’honom
komma till Gud. Man behöver
endast genom honom nalkas Gud, så
svarar översteprästen för vår eviga
frälsning; man har då en orsak, för
vilken all himmelsik rättvisa bugar
sig och helvetet med hela dess anhang
bävar.
Forts.
CES3
Lilla Plättmössan.
Kan det finnas någon mer retande
doft för ett par små hungriga
skol-råttor, än när det osar plättar från
köket, eller givs det skönare musik
än fräsandet, när smeten hälles i
pan-iiàn? Inte vis3te då Elsa och inte
Anders heller något bättre. Dt hade
stannat i farstun utanför
handelsmannens och stodo nu och
smygtittade genom den jopna köksdörren, ty
dtt var därifrån den ljuvliga doften
kom.
Det var nästan, så att Anders
smackade till och slickade sig om
munnen ett tag: "Den, som kunde
knipa sig ett par av de där, Eisa
du!"
Elsa såg förskräckt ut. "Inte
menar du väl, att du skulle vilja ta
heller", sade hon.
’ ’Äsch vad du är dum, om de vore
våra förstås", sade Anders och
svängde sig.
"Men då behövde du ju inte ta",
sade Elsa.
’ ’Kan dn säga mig, hur jag annars
skulle få i mig dem 1’’ tyckte Anders.
Nu hade de i alla fall viskat för
högt, ty kokerskan vände sig om och
fick se dem, och kvicka som ett par
raketer satte de av uppför trapporna
till vindskupan, där de bodde. Där
inne osade det minsann inte plättar.
Det osade förresten ingenting alls,
fastän deras middag redan stod på
bordet. Ingen eld fanns i spiseln,
ingen varm mat på bordet, ty
middagen, som systern satt fram åt dem,
innan hon gick tillbaka till fabriken,
utgjordes av litet kallt fläsk, var sin
kaka bröd och en kopp blåskummad
mjölk. Nog voro de hungriga och
grepo sig genast verket an, men Elsa
rådde ej för, att hon kände sig
betryckt. Det var annat det, än när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
