- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 10 - 1920 /
229

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 29 - 18 Juli - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET

229

nil var det nära mliddag. Ingenting
ville fånga hans uppmärksamhet
förlän han fick ögonen på en liten
fårahjord en bit från vägen. En
fårmamma med sitt lamm hade slagit
sig ned i gröngräset, sedan de spisat
sin middag av det saftiga betet. Men
han såg ingen herde. Då rann
honom i hågen Davids 23 psalm,
herde-psalmen: "Herren är min herde;
mig skall intet fattas. Han låter mig
vila på gröna ängar;, han leder mig
till lugna vatten; han -vederkvicker
min själ."

Då vek oron. Davids herde var
ock Lennart Salvaters herde, och
honom skulle ej något fattas. Glad och
hurtig skyndade han framåt och stod
snart vid moster Elias dörr. Och
där fick han, det beskedet, att frun
var bortrest och skulle bli borta en
fjorton dagar. Om Lennart närt
någon förhoppning som liknade
moderns, så gick den nu upp i rök. Men
när han tänkte på sin sjuke kamrat,
blev han glad, ty han förstod att det
var han, som skulle ha blommorna.

Och där i det fattiga, mörka
rummet, där den sjuke gossen låg, blev

glädjen stor över några stackars
blommor. Och gossen sade att de
lyste upp hela rummet — och nu hade
midsommaren kommit in till dem.
Med lättare hjärta gick Lennart hem
igen. Ack, om han haft en slant att
ge dem, men, fåfäng önskan, han
visste ju ej om han skulle få fen
matsmula till middag när han kom hem.
Men hans glädje smittade modern
och framlockade ett leende på hennes
tärda ansikte.

"Se bara — gossarne Cederbom
komma cyklande där uppe på vägen
— och en sådan massa blommor de
ha framför sig! Undrar vart de ska’
bege sig", sade Lennart och närmade
sig fönstret. "Mor, du, de vika in
på vägen hit — se, bara!"

Modern såg ut och undrade —och
hoppades. De cyklande stannade vid
porten, ställde in sina cyklar och togo
sina väldiga blomkvastar med sig och
knackade på dörren.

"Hell födelsedagsbarnet ■—
midsommar-gossen! Vi kröna dig med
midsommarens skönaste blommor!’’
ropade de och lade blommorna i hans
händer. "Och så invitera vi födelse-

skånegård.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1920/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free