Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 30 - 25 Juli
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
och tärda, lidande ansikten skymta
mellan gråa filtar och vita lakan, som
detta samtal fördes mellan en nyss
intagen, svårt skadad gosse och
sjuksköterskan. Döktorn, som just gick
förbi, hade ock stannat vid bädden
och lyssnat till Torstens berättelse.
"Nu måste du ligga stilla och tyst,
min gosse", sade han och strök
vänligt med sin hand över den bleka
pannan. Han klämde sönder en tår i
ögonvrån, då han förtsatte sin
vandring ut i nästa sal. "Ack, vad nöd
och elände, vad synd och skam det
ändå finns i denna stad", mumlade
han för sig själv. Saken var den, att
Torstens ord om förlåtelse hade
berört en öm sträng i hans inre. Han
hade nämligen en person, som stått
honom mycket nära och förgått sig
emot honom och som han kände det
omöjligt att förlåta. Var det sant,
månne, det där, som Torsten sagt, att
vår oförsonlighet mot våra
medmänniskor står hindrande i vägen för oss,
då det gäller att mottaga Guds
förlåtelse –— ?
*
Dagar och nätter kommo och
gingo. I svåra kroppsliga smärtor och
het samvetsångest kastade sig
Torsten av och an i sin bädd. "Ack, att
jag fingen tro, att Gud förlåtit mig!
Ack, att jag kunde förlåta Harald
Ström. Jag har så ont, så ont i mitt
hjärta."
En dag sändes bud efter Torstens
söndagsskollärarinna. Hon kom
sedan nästan varje dag och sjöng och
läste för honom. Och Herren
välsignade hennes vittnesbörd om Guds
oförskyllda nåd på Torstens hjärta,
så att den tunga bördan blev
avlyftad. Han fick frid i sin själ. Nu
smälte i hast även bitterheten mot
den, som gjort honom illa. Med
blicken på honom, som svettades blod,
törnekröntes, hånades och slogs och
till sist gav sitt liv på korset till
försoning för hans tyngande
syndaskuld, blev det ej längre svårt att
för-låta. Mörkrets furste hade mist sitt
grepp om hans själ. Guds Ande
hade segrat, och glad och lycklig låg
han nu i sin bädd, högt prisande
Herren för vissheten om syndernas
förlåtelse i det dyra Jesusnamnet.
Tidigt en morgon fördes en ung,
svårt skadad man in i den sal, där
Torsten hade sin plats. Det var Har
raid Ström. Polisen hade funnit
honom liggande sanslös inne på en
gård. Vid ett inbrottsförsök hade
han halkat och fallit. Torsten kände
strax igen honom oeh bad att han
skulle få flyttas närmast honom,
vilket blev tillåtet.
Med döden stirrande sig i ögonen
vaknade inbrottstjuven upp ur sin
syndasömn, och för doktorn och
sköterskan och för övrigt alla, som ville
höra på, bekände han en hel del
stölder. Han hade en större
penningesumma undangömd i sitt vindsrum
oeh tänkte inom några dagar skudda
sitt fosterlands stoft av sina fötter
och styra kosan mot landet i väster.
Men Gud, som icke låter gäcka, sig
utan låter en människa uppskära,
vad hon sått, men som även i gränslös
kärlek förbarmar sig över den, som
erkänner sin skuld inför honom, hade
annnorlunda beslutat. "Allt
hitintills skall du gå men icke härefter;
här skola dina stolta böljor lägga,
sig", sade han, och därvid blev det.
Det kändes gott för Harald Ström
att få höra Torstens försäkran om
förlåtelse,, och Gud, som heter
Hinderlig, lät i sin outgrundliga nåd
Torsten bli ett redskap i sin hand a,tt
öppna inbrottstjuvens tillbommade
hjärta för evangelium om honom,
som "mottager syndare och äter med
dem."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:20:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/senap/1920/0242.html
