Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 30 - 25 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239 BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
Under ett par månader låg Torsten
på sjukhuset, tidvis ansatt av svåra
plågor. Trots allt visade han sig dock
glad och tålig och vittnade om sin
Frälsare för sin omgivning. Och vid
midsommartiden, då violer och
konvaljer blommade som fagrast på
gräsmattorna under hängbjökarna i den
doftande sjukhusparken, fick hans
frigjorda ande svinga sig uppåt för
att deltaga i den frälsta skarans sång
om Lammet, som är slaktat och liar
löst oss åt Gud med sitt blod.
Haråld Ström blev några dagar
senare utskriven från sjukhuset. Han
anmälde sig omedelbart hos
myndigheterna,-och sedan han avtjänat sitt
fängelsestraff gick han som en ny
människa ut i livet. Genom doktorn
lyckades han få en god plats, och
några år senare återfinna vi honom
såsom lycklig familjefader i ett litet
nätt hem i stadens utkant. Hela
hans liv vittnade om den
barmhärtighet, som var honom vederfaren. En
stilla glädje över vissheten om Guds
nåd lyste ur hans blick, även om
minnet av det förflutna lik en dyster
skugga då och då föll över hans
levnadsväg.
Befrielsen.
Ports.
"Barn, ni har rått. När Gud
nedlägger en tanke sådan som denna i
en svag kvinnans hjärta, menar ban
något särskilt därmed." Hon strök
milt tillbaka håret från Constances
panna och tillade sedan: "Jag
minns, som om det varit i går, den
dag, då ni första gången lades i
mina armar. Rågen stod ännu grön
på åkrarna, då jag, utstyrd i mina
bästa kläder, vandrade upp till
slottet för att bliva er sköterska. Hu-
ru liten och späd oeh. fin ni var !
Och, då ni sedan döptes, minns jag.
att i samma ögonblick, som vattnet
göts över ert huvud, sträckte ni
leende ut armarna, liksom ni velat fatta
tag uti något. Kortsynt och enfaldig,
som jag ’är, trodde jag, att detta var
ett tecken till att ni icke skulle leva
länge, men den fromme pastor
Bran-card, som döpte er, sade: ’Nej, tvärt
om, Gud skall låta barnet leva, att
det må omfatta den tro, som är i
Jesus Kristus, och sedan kunna
uträtta något stort för hans sak.’ Er
moder gömde dessa ord i sitt hjärta,
och, då jag räckte ifram er, på det
att ni skulle mottaga hennes sista
kyss, strax innan hon’ idiog, upprepade
hon sakta dessa ord, liksom för att
själv hämta tröst av dem. Grevinna,
det ser för mina gamla ögon ut, som
om Gud ii dag ämaiade låta den
fromme pastorns ord gå i fullbordan."
Constance smålog at den gamlas
berättelse, men kände sig på samma
gång uppmuntrad därav.
"Maria", sade ihon slutligen med
en viss otålighet i rösten, "kan du
då icke visa mig någon utväg att
träffa min gemål? Jag känner, att
jag måste göra något, jag kan icke
längre förbliva sittande så bär.’’
Maria funderade några minuter.
De båda kvinnorna bildade en vacker
grupp, där de sutto, övergjutna av
strålarne från den uppgående solen.
Den gamla med de milda, allvarliga
ögonen odh de skarpa linjerna kring
munnen, vilka angåvo både förstånd
oøh kraft, lutade sig ned över den
unga, vars mörklockiga ihuvnd vilade
mot gummans Ihögröda
klädnings-liv. Constance, ehuru trött efter den
ansträngande resan, kunde dock icke
ännu tänka på att hämta nödig vila.
"För många år sedan", började
slutligen den gamla, "tjänade min
aivlickie man såsom soldat i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
