Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 33 - 15 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
BARNTIDNINGEN SENAPBKORJNET
drogs sakta åt sidan, och en
kvinnlig figur trädde fram.
Huru modig och oförskräckt greve
de Blancheville än var, banade sig
dock nu ett skri av förfäran över
hans läppar. Yar det endast ea
ljuvlig synvilla, eller var det
hennes ande, som kom att söka honom?
Snart visste han dock, huru
underbart och ofattligt det än föreföll,
att det ej var någotdera, utan han •
egen älskade maka, som snyftande
av rörelse vilade i hans armar.
I stum förvåning betraktade
veteranerna de båda makarne, som i de
första ögonblicken ej funno uttryck
för vad de erforo. Constance var
dock den, som först av alla
återvann fattningen.
"Gaston", sade hon och höjde
huvudet, "Gud har sänt mig att rädda
eder och att fortfarande bevara
fästningen i hans barns händer."
’ ’Men huru har han sänt dig hit ?"
frågade Gaston, så fort han kände
sig mäktig att röra sin tunga.
"O, det blir mycket att berätta",
sade hon, under det ett ljuvligt
småleende spred sig likt ett solsken över
hennes ansikte. "Gud har varit
underbart nådig emot mig."
Med sin ena hand vilande i
mannens och omsluten av hans starka
arm, berättade hon därpå för de
lyssnande krigarne den historia, vi
redan känna.
Den hemlighetsfulla skepnad, son
väckt hennes förskräckelse i den
underjordiska gången, var ingen mer
eller ’mindre än den rövarhövding,
som en gång utgjort hela traktens
förfäran. Då de övriga
medlemmarne i rövarligan fasttogos, hade själve
ledaren lyckats undkomma och
oaktat de ivrigaste efterspaningar
sedermera aldrig kunnat påträffas.
Händelsen var nämligen den, att
han uppehöll sig i den underjordiska
gången. Under den tid, rövarne
ägde fästningen i sitt våld, hade de
begagnat de underjordiska valven
till förvaringsrum för sina förråder,
vilka alla utgjordes av tjuvgods.
Då rövarbandet skingrades, fanns
ännu mycket kvar, och det var
härpå, som den instängde mannen
fortfarande levde. Hans
hemlighetsfulla gömställe blev säkrare, i
samma mån som hans anhängare, till
skydd för både honom och det
-gemensamma tjuvgodset, utspredo
rykten, att en ond ande numera
tagit platsen i besittning och där
uppträdde på det mest fruktansvärda
sätt.
Vid Constance de Blanchevilles
oväntade uppträdande hade
rövar-hövdingen gripits av undran, vrede
och fruktan. Hennes värdiga sätt
och bestämda försäkran, att hon icke
kommit i någon ond avsikt mot
honom, hade -dock snart avväpnat hans
vrede och nedtystat hans
misstankar. Trött på det .gravlika liv han
förde, hade han redan länge önskat
finna någon möjlighet till
förändring, och, då han nu såg en
levande människa framför sig, ansåg
han stunden härför vara kommen.
Sedan han erhållit ett heligt löfte
av Constance, att icke honom till
skada uppenbara, vad han ville
meddela henne, omtalade han, vem han
var.
Ehuru hon naturligtvis i första
ögonblicket erfor än större
förskräckelse vid denna upptäckt, insåg hon
dock, att denne man skulle kunna
bliva ett medel till hela fästningens
räddning. Hon frågade honom, om
han till ersättning för hans genom
henne av drottningen utverkade
benådning, skulle vilja överlämna all
den proviant, som här fanns
förvarad, åt greve de Blancheville samt
dessutom föra henne själv i
säkerhet fram till fästningen. Forts.
C3Z23
Tryckt pä. Norrköpings Tidningars Tryckeri 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
