Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 35 - 29 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN .SENAPSKORNET
275
Vädret blåser vart det vill.
På eftermiddagien, just då vi
intogo vår aftonvard, kom en man
ombord. lian var snyggt klädd, hade
slokhatt och >på sjömansvis en
sidenhalsduk om halsen. Lugnt och stilla
bar han in sin säck och kista i ruffen.
Han hälsade goddag, mien sade för
övrigt ingenting. Så slog han sig ned
på sin kista.
Vi andra äkrånade som vanligt,
väsnades och gycklade. Och ett
förfärligt språk, var det, vi begagnade, med
eder och förbannelser i nästan varje
mening.
Den nykomne sade intet men tog
ur sin ficka fram en liten ’bok och
började läsa.
Från denna stund lades, märklikt
nog, soim ett hand på oss. Ingen
vågade riktigt såsom förut släppa lös
det. gudlösa talet.
Ovillkorligt tittade än den ene, än
den andre på den nye kamraten, som
satt där öå lugn odh läste, och till slut
blevo vi alla stilla.
Det var en tryckande stillhet.
Slutligen gick en, som var litet
dristigare än de andra, fram och
frågade:
"Vad är det ’för en bok du läser
i?"
"Det Nya testamentet".
’ ’Kan det vara något att läsa 1’’
utbrister en annan. "Jag tycker, den
boken passar bäst för gamla kvinnor
och /barn".
"Ja", infaller den tredje; "det är
den mest idiotiska, bok, soim någonsin
kommit ut. i tryck".
Den tilltalade endast vände sitt
allvarliga ansikte emot dem, medan
tårar stodo i hans ögon, och så sade
han till sist helt saktmodigt:
"Det är i alla fall den största skatt
jag har i denna värld".
Som inigen av oss längre kände sig
hågad att svara, fortfor ihan,efter en
stund: ’ ’Om ni inte ha något
däremot, skall jag läsa en vers för er".
Och utan att vänta, på svar, öppnade
lian åter boken och läste: "Så
älskade Gud världen, att han utgav sin
en|födde Son, på det att var och en,
soim tror på honom, icke skall förgås
utan hava evigt liv".
Det blev stilla i ruffen — ingen
kunde säga ett ord.
Något underligt — obegripligt —
grep oss alla.
En och en smög» vi oss ut ooh
gingo bort över däck, men undvek o helst
varandra.
En började rulla upp något
tågverk, som för övrigt låg alldeles
ordentligt. En annan tog upp en sak,
som han lagt dit förut under dagen.
Jag gick fram till fören. Mitt
hjärta slog häftigt. En ström av
anklagelser brusade genom min själ.
Men liksom driven av en osynlig
makt närmade jag mig dörren till
ruffen.
Det föreföll mig nu, som om
ruffen med ens hade (förvandlats till en
kyrka. Odh stilla, och högtidligt
—-liksom rädd att gå för hårt — trädde
jag in.
Där låg den nykomne på knä vid
sin kista och bad — had så
brinnande till Gud cmi allas vår frälsning.
Jag var som slagen, gripen i mitt
innersta, ooh gråten ville stiga upp i
halsen. Icke ett. ord kunde jag säga.
Nu reste mannen sig upp, lade med
ett kärleksfullt leende handen på min
axel och sade: "Gud älskar också
dig, käre vän. — Han sände sin Son
i världen även för din frälsning".
Jag fick nåd att tro det oeh blev
salig och lycklig.
Bland våra kamrater fanns också
en (finné, som hette John. Hans
föräldrar voro döda, ooh sina syskon ha-
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
