Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 38 - 19 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
till lösaktighet, emedan Paulus
varnar därför. Han säger till
Timoteus: "Lägg icke för hastigt
händerna på någon, och gör dig icke
heller delaktig i andras synder."
1 Tim. 5 : 22. {Forts.
Den bedjande
skeppsgossen.
"Så, nu är den pojken där igen",
mumlade en av sjömännen ombord
på skeppet "Skylack" till en av
sina kamrater.
"Nå, vad gör han nu då?"
"Åh, han håller mig vaken med
sitt oupphörliga bedjande. I natt
kastade jag allt vad jag kunde få
tag i, i huvudet på honom, men han
fortsatte oavbrutet, som om han icke
hade haft något huvud. Det måtte1
bestämt ändå vara något med denne
gosses bön".
"Ha, ha, ha! Nej nu är du för
löjlig", hånlog Bill Stolkes. "Nej,
hör kamrater, nu skall jag berätta
något roligt. Tom Murray här
börjar fundera på att det nog ändå är
något i dennes gosses gudliga
fromhet; han är bestämt ifärd med att
bli "läsare’". Låt oss få honom och
skeppsgossen tillsamman, så att de
kunna bedja i kapp; den som först
hör upp, skall skjutas".
"Sluta upp med ditt hån", sade
Tom. "Jag är icke på väg att bli
’läsare’, men jag önskar, att
kaptenen ville låta gossen byta koj. Jag
har ingenting på mitt samvete, och
därför vill jag ha ro att sova, när
jag gått och lagt mig".
"Vad står nu på", ropade
kaptenen strängt, i det han hastigt
närmade sig gruppen. "Ha ni
ingenting att göra? Jag skall nog skaffa
er arbete".
Hur råa dessa män än voro, var
kaptenen dock ännu värre, och var
sats, han sade, började och slutade
med en ed. Han var anförare för
ett band sjörövare’ och alktade icke
ett människoliv mer än en utsliten
sjömanströja. Vågade någon visa
minsta tecken till olydnad mot ho-,
nom, när de voro ur sikte av land,
hade han blott att välja mellan en
kula i bröstet eller att hoppa i sjön.
Vid ljudet av hans röst försvunno
också alla de andra; endast Tom och
Bill blevo stående.
"Var så god, kapten, och giv
Willie Broson en annan hytt. Han
beder alltid, och jag fruktar att jag
blir omvänd", sade Tom; men lian
hade knappast uttalat orden, förrän
han bittert ångrade det. Han var
icke så förhärdad, och minnet av
bättre dagar besvärade honom
under tiden. "Då vill jag hellre mista
min högra hand", svarade kaptenen
med bister uppsyn. "Var är
pojken? Kalla hit honom och låt oss
höra honom bedja".
Stackars Villie låg på knä i en
krok av skansen, ett byte för bitter
sorg och samvetsförebråelser.
Förvillad av äventyrliga
sjömanshistorier hade han lämnat sitt hem och
begivit sig till närmaste hamn; här
hade han snart träffat en sjöman
som sölkte nytt manskap till en
skeppsbesättning, och han blev förd
ombord på "Skylack" utan att veta
vad slags skepp det var. Men fastän
Willie var egensinnig och i en
olycklig stund fallit för frestelsen, var
han dock ingen fördärvad yngling.
Kärlek till Gud och Frälsaren hade
tidigt blivit inplantad i hans själ.
Inseende vilket rövarnäste han
kommit i genom sitt överilade beslut,
hade han i syndabekännelse och
ånger vänt sig till sin Frälsare och
även erhållit visshet om syndernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
