Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 38 - 19 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN .SENAPSKORNET
303
Dagen därpå voro vi ute öcli
fotograferade. Färden togs över en vik
av sjön. Vägen genom den tysta,
-svala skogen var utomordentligt
vacker. Särskilt då den gick under
friska lövträdsvalv vid foten av ett
ibeHg och tätt intill en uttorkad häck,
som om våren sjunger sina muntra
visor.
På eftermiddagen var det tid att
säga farväl till iskogen, sjön och
hemmet och de kära där. A. B—m
fortsatte sin predikoresa. Och jag
vände åter till N. och knoget vid
skrivbordet — tacksam mot Gud för de
dagar, jag fått tillbringa i hans fria,
härliga natur.
cssn
På Eskdals hed.
Forts.
Främlingen skakad© sorgset sitt
huvud och svarade : "För den unge
är sömnen såsom dagg på späda
örter, men för flen gamle banar
sömnen väg för döden." Därpå vände
han sig till fru Hislop och sade :
"Jag envisas inte att leva; alla,
som jag älskat, ha gått förut;
hemlös och ensam är jog blott en onyttig
börda för jorden. Blott alltför
ofta", tillade han, "har jag knotat och
visat, mig motspänstig under det.
tuktande riset; men Gud är
barmhärtig och jag har fått lida mycket.".
"Stackars gamle man!" sade
Andrew sorgset.
Vandraren fattade hårt han« hand.
"Då ni får veta allt", sade han,
"skall ni säkerligen inse, att jag
fått genomgå svåra prövningar. Hör
mig’; min historia skall int©
uppehålla er länge, och jag får ej
uppskjuta att tala; ty jag känner det,
som om dödens kalla hand vore lagd
på mig."
Med deltagande i sina ansikten
satte sig fru Hislop och hennes barn
omkring honom för att höra hans
berättelse.
II.
• ’ ’Mitt namn är Thomas Smith, och
jag kommer från Ayrshire." Så
började den gamle sin historia. ’ ’Den
lantgård jag innehade låg ej långt
därifrån. Jag levde där ett lyckligt
liv med min hustru och min son.
Men då dessa förfärliga
religionsstrider bröto ut i Skottland, grep min
William, som då var en ung man om
tjugu år, till vapen för att deltaga i
försvaret av våra rättigheter. Även
jag stod av allt mitt hjärta på våra
förföljda bröders sida; men åren
hade försvagat min kraft, så att jag ej
kunde göra något mer än anropa den
Allsmäktige om välsignelse över den
sak, varåt min son offrade sig.
Denne vår son lämnade oss med
ungdomligt mod och hopp om seger; men
han återvände som flykting och i
förtvivlan.. Med sina vänner var han
med om strider och segrar, men
måste tyvärr även taga del i det
olyckliga nederlaget vid Bothwell
Bridge. Svårt sårad flydde han från
det olycksaliga slagfältet och
skyndade att komma hem, för att, såsom
hans hjärta hoppades, få dö i sin
moders famn. Men ett så fridfullt slut
på livet blev icke hans lott. Hans
flykt blev bemärkt, och innan han
kom över vår tröskel, voro
dragonerna över honom. Under det han sökte
släcka sin törst med en dryck vatten,
fingo de honom fatt och tillsade
honom att bereda sig för döden. Under
tårar besvuro jag och min hustru
anföraren att skona honom, men han
utskrattade oss hånande och bjöd
sina män giva eld. De lydde
befallningen. Min son föll. Inför sina
föräldrars ögon blev han mördad."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
