Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 40 - 3 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN .SENAPSKORNET
319
låta genomsöka din ’boning, oøh finna
vi något bevis på din brottslighet, så
ve dig! Gån dit", ropade han till
sina män. "Jag anar, att denna
hårdnackade kvinna vet mer om det
upproriska sällskapet, än hon finner
nödigt att tillstå. Genomsök hennes
hus, och finnen I någon gömd där, så
fören honom hit till mig." Hans
sista ord beledsagades av ett
betecknande ondskefullt leende.
Alls icke missnöjda med att åtlyda
sin anförares befallning, genomsökte
hans följeslagare varje vrå i
byggnaden, varunder de med vild
skadeglädje förstörde allt vad de
kommo åt.
Då de återkommo, förklarade de,
att det icke varit dem möjligt att
upptäcka något, som visade, att man
försökte dölja någonting. Ursinnig
över sin missräkning, skakade sir
James sin hand mot fru Hislops
ansikte, i det han utropade: "Du har
undgått mig denna gång, men vänta
mig! Om du nästa gång försöker att
undvika att svara, då jag nedlåter
mig att tilltala dig, eller om du vågar
att hysa någon av dessa fanatiska
rymmare, så frukta min hämnd,
varifrån ingen skall kunna skydda dig.’’
"Gud skall skydda mig", svarade
änkan, "och på honom förtröstar
jag."
Sir James skrattade faraktfullt,
högg sporrarna i sin häst och ilade
bort, följd av sina tjänare.
Med en känsla av lättnad från sin
förskräckelse inträdde fru Hislop
åter i sin boning, och överväldigad
av det svåra prov, hennes
själsnärvaro blivit underkastad, sjönk hon
ned på en stol i ett halvt medvetslöst
tillstånd. Hon väcktes snart därur
genom inträdet av tvenne sir James’
följeslagare; de grepo henne hårt
vid hennes båda armar och .ledde el-
ler rättare släpade henne fram mot
graven. Till sin fasa märkte hon, att
man skändat det heliga vilorummet;
jorden låg kastad omkring, och den
döda kroppen hade delvis berövats
sitt hölje och låg där utsatt för allas
blickar.
Pekande på liket, framdundrade
sir James: ’ ’Denne man var en
främling; hur kom han att bli begraven
på detta fält?"
"Därför att han dog nära
härin-vid", svarade änkan utan tvekan.
"Varest dog ban?"
"Här."
"Och ni vågar öppet tillstå ert
förräderi ?’’
"iSäg hellre min mänsklighet",
svarade den oförfärade änkan.
’ ’Denne gamle man kom till min dörr
och kunde ej annat än väcka mitt
medlidande. Han var uttröttad,
förfrusen, hungrig, och dödens hand
vilade redan på honom. Han
berättade historien om sina lidanden, och
jag måste gråta vid tanken att
sådana omänskligheter kunnat utövas.
Men Herren hade misskund med
honom; under nattens stilla timmar
flydde den gamle mannens ande till
det ljusa hem, där han nu får vila
ut hos Gud,den rättvise och
barmhärtige. ’’
Med ett hånande skratt befallde
sir James sina följeslagare att i
grund föröda hyddan. Då fru
Hislop hörde hans fruktansvärda
hotelse, kastade hon sig till hans fötter.
"O, förstör ej mitt hem!" ropade
hon med bönfallande röst; "om ock
icke för min skull, så för mina barns
— skona mitt hem!’’
Utan att bevärdiga hennes bön
med ett svar, upprepade sir James
befallningen till sina män, och snart
låg det låga boningshuset jämnat
med marken. Med djup smärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
