Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 40 - 3 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
frälst — frälst till både kropp och
själ.
I haven nu hört min historia,
vänner. Kunnen I undra på, om jag
vill försöka att rädda någon av er
från fördärvet?" Kunnen I undra
på, om jag önskar, att någon av eder
måtte liksom jag stå upp såsom den
förlorade sonen och vända åter till
sin Fader i himmelen?"
Där rådde dödstystnad i
krogsalen. "Farväl", hördes främlingens
stämma, "Gud hjälpe eder alla!"
Och borta, var han.
Men efter honom smögo sig ut
tvänne av de mest beryktade
drinkarna på värdshuset Kronan.
Främlingens berättelse hade trängt dem
till hjärtat; den hade för dem varit
ett ord i sinom tid, och denna afton
blev en vändpunkt i bägges liv. De
voro i sanning bränder, ryckta utur
elden.
På Eskdals hed.
Ports.
Fastän hela hennes väsen
genom-bävades av smärta över
främlingens plötsliga död, kunde hon ej
dölja för sig nödvändigheten av att
skynda med att få honom i graven,
innan någon av de spanande
förföljarna hunne komma till trakten, då
hon väl kände de ödesdigra följder,
som hotade henne och hennes barn,
om sir James Johnstone lyckades
upptäcka, att hon härbergerat någon
av flyktingarna. Hon skyndade
därför att meddela sina farhågor åt sina
grannar, vilka ock gärna samtyckte
att biträda henne i den sorgliga
plikten att jorda den döde. I
skymningen uppgrävdes således en grav på
ett fält i närheten, och däri nedlades
stoftet av den olycklige främlingen.
Han följdes till sitt sista vilorum av
byns invånare, vilka, då de av fru
Hislop fått del av hans sorgliga
historia, visade stor iver att ådagalägga
sitt deltagande för en man, som
måst erfara så bittra lidanden genom
förföljarnes våldsamheter.
Följande morgon erhöll änkan
oroande budskap om att sir James
Johnstone, i spetsen för en skara
anhängare, var i antågande och hastigt
närmade sig. Sedan fru Hislop
anbefallt sig och de sina i Guds, den
barmhärtiges, beskydd, gick hon ut
för att övertyga sig om sanningen av
det meddelande hon fått. Hennes
mod var nära att svika henne, då hon
fick höra den fruktade hornsignalen
och strax därefter såg anföraren själv
på toppen av en angränsande kulle.
"Nåväl, Gud vare prisad", utropade
hon, ’ ’att min Andrew ej kommer att
möta denne blodsman, som ej skulle
sky att taga hans liv inför hans
moders ögon! Ack, att ock nu
främlingens grav ej må upptäckas av honom,
så att vi må undgå att falla i den
grymme förföljarens händer!’’
Emellertid hade Johnstone uppnått
byn och var nu ivrigt upptagen med
att utfråga de skräckslagna
invånarna, huruvida, som han misstänkte,
några upproriska visat sig i trakten.
Då han icke lyckades vinna några
upplysningar genom deras svar och
ej heller genom sina egna spaningar,
närmade han sig fru Hislop med
rynkade ögonbryn och frågade henne
strängt, om hon på sista tiden haft
något umgänge med kringirrande
flyktingar.
"Jag har inte sett någon mer än
en gammal man", svarade hon.
’ ’Och var är denne nu ?’’
Änkan svarade icke.
’ ’Jaså, du vågar undvika att svara
på mina frågor", röt Johnstone.
"Du skall få dyrt umgälla din
förmätenhet! Jag skall på ögonblicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
