Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 45 - 7 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET
359
kappa över sig. Arne stod mitt på
golvet med kask på huvudet och
sabel vid sidan, och på bordet låg ett
par mjuka bullar och en strut
karameller.
Det lönar sig ibland att komma i
färd med polisen..
(G- V.)
CS3
Den lilla dammen.
Det tropiska regnets kylande
strömmar föllo rikligt på en liten klippö i
Stilla -havet. Där funnos inga åkerfält
att vattna, inga ängar, som skulle hållas
saftiga och gröna iför boskaipen, inga
frukter av något slag, och ändock föll
regnet lika rikligt, odh det plaskade lika
glatt, som oim där varit stora tegar att
bereda för sköird. Och under det regnet
strömmade ned, samlade sig vattnet i en
remna mellan några klippblock och
bildade en liten damm, klar som kristall.
Intet djur, varken tamt eller vilt,, kom
dit för att släcka sin törst. Det såg så
förunderligt onyttigt ut med den där lilla
dammen i klippremnan. Men Gud såg
den lilla dammen. Han danade den, han
fröjdade sig över den, och han hade sitt
’bestämda ändamål ined densamma.
Det stolta skeppet "Townsend", lastat
med kol, plöjer havet på väg till
Kalifornien. Den långa resan är snart till
ända och manskapet gläder sig åt att
komma i hamn.
"Så olidligt hett det är", sade andre
styrmannen en dag, då ihan hade vakt på
däcket. "Ja, det håller jag med om",
sade matrosen vid ratten.
"Däcket förekommer mig onaturligt
aett", tänkte styrmannen en liten stund
jfteråt. Han sprang bort till en av
venderna, och englödhet luft slog honom i
insiktet. Skyndande ’bort till kaptenen
xjpade ’han: "(Det är eld i fartyget!"
rastrummet undersöktes; kolen hade
an-änt sig själva, och skeppet var i brand
rån för till akter. Båda båtarna gjordes
.trax iklara och försågos med proviant.
Snart nödgades manskapet övergiva det
irinnande fartyget, som kort därefter var
tt eldhav.
iSjön var Ihård, och följande dag
(kantade den ena båten. De stackars
sjö-.ännen bleva räddade om ibord i den
andra, och niu voro de 24 man i en båt,
som med knapp nöd ’höll sig över vattnet.
I fjorton dagar och tio timmar drev
tåten omkring på havet. Provianten
var slut med undantag av litet salt kött.
"Vatten! Vatten! Vatten " ljöd deras
hjärtskärande rop. På femtonde dagen
varsnade de land, som visade sig vara
en ö. De styrde mot ön och komma i
land vid en klippa. De voro då så
utmattade, att de knappt kunde släpa sig
upip för en obetydlig avsats. Men vilken
syn, som mötte deras blick, då de nådde
toppen — vatten i överflöd! Vatten,
klart som den iklaraste kristall. Det var
den lilla dammen i klipipremnan, de stodo
bredvid.
Hur det upplivade och vederkvickte
dem! De gräto av glädje och tackade
Gud. Snart voro några matroser i färd
med att söka en tropisk planta, som
växer i klippremnor. Andra hämtade en
kittel från båten och det salta köttet,
medan andra sanilade ’bränsle vid
stranden. Snart var soppan färdig, oclh den
smakade ’bättre än den ibästa rätt, de
någonsin ätit.
Trötta oc!h utmattade kastade männen
sig på marken för att sova. "Nej", sade
kaptenen, "ingen får sova, förrän vi
fyllt alla kärl, vi hava, med vatten."
Sedan de försäkrat sig om det färska
vattnet, lade de sig till vila och sovo
så tryggt, att natten försvanin och solen
stod högt ipå himmeln, innan de vaknade.
De gingo till dammen, men remnan var
tom, vattnet hade försvunnit. Det var
en söndagsmorgon. Några av matroserna
ville genast bort igen från den nakna
klippön, men kaptenen sade: "Nej, Gud
är här, den Gud, som gav oss vatten av
klippan, och han är en Herre över
sabbaten. Därför vilja vi vila över denna
dag ooh tänka ipå sabbatsdagen och ’helga
den."
Följande dag satte de åter från land i
tro och tillit till den Herre, som så
underbart uppehållit dem hitintills. Inom
tvenne dagars förlopp kommo de till en
annan ö, som visade sig vara Ivan
Fer-nandez, där Robinson Cruse, eller, som
ihans rätta namn var, Alexander Selkirk,
hade vistats så länge. Allt var här
mycket förändrat, sedan Robinsons tid.
Den brittiska regeringen har nu mera
här stora förråd -av kläder,, födoämnen,,
läkemedel ooh allt, vad skeppsbrutna
kunna ’bëhöva. De Ifiunno ett Vänligt
mottagande, och efter en tids uppehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
