Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 51 - 19 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET
407
förut och nu var det redan bra nog
mörkt, så det var inte så underligt,
att han riktigt måste morska upp sig,
när han tog farväl av mor och
syskonen, för att de inte skulle se, hur
ängslig han var. Med mjölkkrukan
i hand sprang han sen ned på banan
till far.
— Vänta nu, tills det där tåget har
gått förbi, sade far. Se dig sen "väl
för, när du går på banan ,och spring
långt ner i diket, om du skulle råka,
komma samtidigt med ett tåg! Nog
går det bra för dig, gossen min, du
brukar vara så duktig!
Det gjorde Valter gott, att far
hade förtroende för honom ,och nog
tyckte han, att han växte ett stycke
vid fars ord.
Tåget kom och gick vidare med
susande fart, och Valter sprang banan
framåt, så fort de små benen och den
stora mjölkkrukan tilläto. Slätten làg
så öde och tyst åt alla håll. Då och
då kom en stormil och rörde upp
de lätta snökornen, som virvlade och
dansade en stund omkring den
ensamme Valter, när han strävade
framåt.
Äntligen var han vid tallen och
körvägen, som far talat om, och
ljusen i byn började glimta fram genom
mörkret.
Nu blev det besvärligare att gå, ty
drivorna voro här redan ganska höga,
och kölden tog till. Valter fick dra
av sig vantarna och blåsa i
fingrarna flera gånger, för att de ej skulle
stelna, och nog var han glad över
mors yllehalsduk.
Snart var han framme hos
nämndemannens. Där var gott och varmt
och julfint. Ack, så skönt det var att
komma in dit från storm och kyla!
— Värm dig, gosse, sade
nämndemansmor, och Valter fick sitta vid
brasan, medan mjölken mättes i, oeh
han fick nygräddade julbullar och
varm mjölk, och så fick han återigen
höra, att han var en duktig gosse, som
redan kunde hjälpa far och mor.
Allt detta upplivade hans mod,
men nog hade han gärna givit ut alla
sina sparbössepengar, om han fått
stanna i nämndemansgården över
natten. Det ginge ju i alla fall inte
an, då skulle de väl förgås av oro
därhemma.
Nej, ut måste han igen! Han
bockade och tackade så vackert, klädde
sig för hemfärden, tog mjölkkrukan,
som nu var betydligt tyngre, och gav
sig i väg.
Hu, då, så kallt det var! Valter
travade emellertid hurtigt på och var
snart nere vid banan. Där stod stora
tallen, och ditåt låg ju hemmet, eller
— var det kanske åt det andra hållet?
Villrådig stod han en stund och
funderade. Han hade blivit yr och
trött i huvudet av blåst och snö och
kunde inte bli viss om, åt vilket håll
han skulle gå. Slutligen fattade han
ändå sitt bslut och gick banan
framåt. Han kunde inte springa nu som
på bortvägen, ty krukan var tung och
mjölken fick inte spillas ut, men hans
tankar de ilade i förväg hem. Han
stirrade ut i mörkret för att få se en
första skymt av ljuset i fönstret
därhemma, eller av fars signallykta, men
inte en ljusglimt kunde han
upptäcka. Men framåt, framåt strävade
han.
Då kände han plötsligt, hur
marken började darra under fötterna,
han hörde det välbekanta dånet och
frustandet, och när han vände sig
om, såg han ett par glödande
eldögon, som kommo farande i mörkret
med förfärande hastighet.
Snabbt som tanken kastade han sig
av spåret, gled utför banvallen och
stod i snö upp under armarna med
mjölkkrukan i famn, då tåget i
detsamma ilade förbi och den vida slät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
