Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 51 - 19 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
BARNTIDNINIQE N SENAPSKORNET
ten upplystes för några korta
sekunder av vagnarnas glimmande
fönsterrader.
I det skenet såg Valter till sin
häpnad och förskräckelse några höga
fa-brikstorn avteckna sig mot den
mörka kvällshimmeln. Han förstod då,
att han tagit miste om vägen därborta
vid tallen, och att han kommit ända
bort till Järna bruk.
Stackars Valter! Tröttheten
kändes nu mer än någonsin förr, och det
var lockande nog att sitta kvar i
drivan nere på banvallen. D?i kändes
inte heller kölden så stark.
Men så gick tanken till far och
mor. De hade säkert redan länge
vänta på honom. Valter kröp
försiktigt upp, sköt mjölkflaskan så varligt
framför sig och stod snart åter på
banan.
Liten och hjälplös kände han sig,
och "Gud, som haver barnen kär, se
till mig, som liten är!" läste ban med
av tårar halvkvävd röst, innan han
började vandringen på nytt.
Än en gång kom han till tal ten vid
körvägen. Då kände han sig redan
nästan som hemma, och väl var det,
tv krafterna började svika honom
alltmer.
Äntligen såg ban, hur det lyste
från fars lykta och mors fönster.
Han började springa framåt, så
fort han kunde, då — kom tåget!
Det kom, som nyss, bakom Valter.
Han gav inte akt på det i sin
översvallande glädje över att vara
-innia igen, han såg far svänga med
lyktan och ville bara fort, fort hinna
fram till honom.
Då hörde han fars stämma. Genom
buller och dån nådde den honom:
— Lägg dig ned, g.enast!
Valter hann inte tänka, inte undra
över varför han ff i ek denna
befallning, men — han lydde.
I nästa ögonblick brusade tåget re-
dan fram över honom. Vid
förnimmelsen förlorade han medvetandet
och vaknade först inne i stugan.
Aldrig kunde Valter glömma, hur
innerligt han den kvällen slöts i
föräldrarnas armar. Mor frågade och
undersökte oeh kunde knappt tro
sina egna ögon, då han ej kund’;
upptäcka’ den allra minsta lilla skråma
på pojken.
Och mjölkkrukan stod på bordet
och var visst lika välbehållen den
med, fastän den liksom Valter hade
legat under tåget.
— Men tänk, om du inte hade lytt
far, då han ropade till dig! Mor
lyste vid den förfärliga tankm, oeh
Valter kramade henne så hårt som
aldrig förr.
Det blev en glad oeh god jul hos
banvakta,r Hansons det året, ty allas
hjärtan voro i tacksamhet vända 1)11
den, som är i alla goda gåvors givare
och som så tydligt hade visat dem,
att han kan hjälpa, även i den allra
största nöd och farlighet.
(B.1
Ctt hjårtägt tack för i år
bedja vi få bringa våra stora
och små vänner.
Qod JuC
i Guds outsägliga gåva
tillönskas varmt.
Vår förhoppning år
att vi få mötas på nytt i vår
lilla tidning 1921. Red-
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
