Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
hade att angiva skillnaden mellan sensationen och den
sinnliga känslan och framhålla, att även denna senare angiver
ett psykiskt väl eller ve. Han borde ha ställt emot
varandra å ena sidan gomkittlingen, å andra sidan den
lustkänsla denna väcker, eller, eftersom han icke vill tala om
sinnliga känslor vid lukt- eller smaksensationerna, kunde
han som exempel på känsla ha anfört den sinnliga känslan
vid en färgförnimmelse. Ty säkert är, att han icke anser
ens den sinuliga känslan närmast angiva ett fysiskt väl
eller ve. I och med detsamma den betonade sensationen
»durch Vermittlung der Centralorgane percipirt wird», är
den »ein neues Bewusstseinselement». Det är icke längre
fråga om den organiska »Hemmung oder Förderung», som
sensationstonen angav, utan om en psykisk sådan mellan
föreställningarna (s. 152). Utan att acceptera det för
Herbartska skolan säregna i detta resonnemang, anser jag däri
ligga den riktiga meningen, att känslan refererar sig till
min samlade sinnesstämning. I alla fall torde man av det
anförda kunna inse, att Nahlowsky mycket väl kan antaga
sinnliga känslor utan att därför antaga, att de omedelbart
hänföra sig till ett fysiskt väl eller ve. Den fysiska
disharmonien eller harmonien, även såsom av medvetandet
förnummen, framträder dock under sensationens form; endast
i den mån den inverkar på mitt gemyt nedstämmande eller
upplivande, väcker den en känsla.
En liknande missuppfattning av Nahlowsky tror jag
också finnas hos LEHMANN 1). Lusten och olusten vid
isolerade färger, toner osv. kunna alltså, säger Lehmann, »fra
det Herbatske Standpunkt ikke kaldes Fölelser, de benævnes
derfor betonede Fornemmelser, og der sondres skarpt
mellem disse og de egenlige Fölelser». Men det är just
denna lust eller olust, som Nahlowsky (t. ex. sid. 132)
kallar sinnlig känsla, vilken är skarpt skild från »Ton der
Empfindung».
Därför ligger icke heller gränsen mellan det
omotionella och det sensitiva enligt Nahlowsky där som Lehmann
antar, och den söndring han förebrår Nahlowsky såsom
ohållbar, finns ej hos Nahlowsky själv, varför Lehmanns
!) ALFR. LEHMANN: Hovedlovene for det menneskelige
Fölelsesliv, 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
