Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut händerna mot Dagmar och pep högt uppe i
diskanten:
— Säg tant, lilla barn. Säg tant
Dagmar underkastade sig tämligen perplex
hennes omfamning och kände ett par torra läppar
mot sin kind.
— Ja, nu min kära flicka, sade den gamla
damen och släppte Dagmar — nu äro vi litet
mera bekanta. Åh, en sådan förtjusande spets,
du har på dina linnen.
Dagmar blossade till. Det gick då för långt.
Hon var nära att snäsa, men behärskade sig.
— Alldeles förtjusande spets, berömde
friherrinnan fortfarande. — Ack, jag är så
intresserad af allt slags handarbete. Så trefliga
monogram. Du tillåter väl, Dagmar lilla?
— Var så god. — Dagmar packade febrilt
ner saker i byrålådorna.
— Du som jag måtte bara begagna svarta
strumpor, sade friherrinnan efter ett ögonblick.
— Nej, bruna också, svarade Dagmar. —
Jag har skodon n:o 39, använder inte korsett.
Så här ser mina underkjolar ut och här är några
ramietröjor och här är mina näsdukar och här
är mina byxor. Är det mera, jag skall visa?
Friherrinnan stod alldeles handfallen och
stirrade på Dagmars förbittrade ansikte. Så
brast hon i gråt och vippade ur rummet, som en
schasad höna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
