Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagmar blef ensam med sina tillhörigheten
Hon var ännu ond, men blygdes redan öfver
att ha förgått sig. Ju mer hon vände och vred
på det, desto mindre tyckte hon om sitt eget
beteende och till slut slog det henne som en blixt,
att gumman bestämdt velat göra sig angenäm.
— Ja, så får man väl gå till Canossa, sade
Dagmar för sig själf, men hon kände sig ändå
inte riktigt som botgörerska, när hon öppnade
dörren och gick genom tamburen in i matsalen.
I länstolen borta vid fönstret satt fröken
Bjurner, friherrinnans syster, och läste tidning.
Hon var föreståndarinna för flickskolan och det
af Guds nåde, med sådan trygg värdighet skötte
hon sitt kall.
Fröken Bjurner fällde tidningen i knät och
rättade på pincenezen.
— Är inte friherrinnan här inne, frågade
Dagmar besvärad.
— Nej, hon gick in till sig.
— Jag sårade henne visst nyss.
— Kan förstå det, sade fröken Bjurner
lugnt och lade bort tidningen. — Hon är så
ömtålig, Hilda, men ni skall inte tro, hon är så galen,
som det kan se ut.
Dagmar teg.
— Se, Hilda är yngst af oss tre syskon,
fortsatte fröken Bjurner. — Rektorn är äldst
och sedan jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
