Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kusten vida omkring af herr Rönnerkrantz, som
fadern ville kallas, trots konsulat och storaffärer.
I våningen en trappa upp gaf han sina fäster.
Sedan dess hade det blifvit tyst i huset,
så tyst, att systrarne tyckte sig höra faderns steg
fram och åter på golfvet i salen bredvid Bengts
rum eller fraset af moderns klädning i trappan.
Men Bengts mor hörde de aldrig.
Allt larm var slut och alla stormar stillade
kring de tre syskonen. Tiden välsignade dem med
det sakta slocknandets ro. Till och med Bengt,
som hela sitt lif farit osäll från ett till annat,
fick den årens fred, han fordom föraktat. Han
hade inte längre någon framtid att strida om
och inga för stora mål att gripa efter, plägade
han själf säga med ett bittert leende och
frånvarande blick.
Men ibland, när han gifvit sig ut till hafs
och blef länge borta, irrade systrarne rundt om
kajerna i dödsångest för den alltid lika älskade
och beundrade brodern.
Ja, de Rönnerkrantzarne, mäktiga och
af-undade, olyckliga och beundrade, hade de varit
från den förste Bengt, prästen, som i början på
sjuttonhundratalet dundrat om Guds straffdomar
öfver tidens synd och ondska, till den siste Bengt.
Och med honom skulle släkten dö ut.
Alltid voro deras namn med hos de gamle,
som helst om sommarkvällarne togo vägen upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
