Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stinktiva och heliga känsla af rotfasthet, som
de stora ordens män stöta i basun för och kalla
fosterlandskärlek.
En som mindre än andra väntats tillbaka
var väl Bengt Rönnerkrantz. Han kom ofta på
tal bland dem, som sågo in i staden uppifrån
skansarne. Kanske var det, för att den
Rönner-krantzska gården därifrån föll så i ögonen. Den
låg alldeles i hörnet vid bron, som ledde öfver
till Hamntorget och trädgården tog upp hela
kvarteret mot ån ända till nästa tvärgata. Där
bodde Bengt Rönnerkrantz nu i öfvervåningen,
han hade själf valt rummen, när han kom hem,
och under sig i huset hade han sina två
styf-systrar, Beda och Cecilia. För ingen visade de,
hur det kännts att taga emot brodern, fastän
ju hela staden hade klart för sig, att han
kommit som en slagen man, en misslyckad, som det
aldrig skulle bli något af. Stela och inbundna
framlefde systrarne sina dagar, de voro som två
exemplar af samma gamla bok, lika från
hjärta till kläderna. De voro ju också
tvillingar. Sjuttio år lågo bakom dem och det
föll dem aldrig in annat än att deras lif var
gemensamt.
Det hade förts stort hus i den gamla gården
medan syskonens fader lefde. På nedre botten
bodde familjen och från kontoret regerades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
