Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycks vårt järn vägsprojekt nära att stranda.
Jag vill hoppas att så sker.
Det gick ett sus af förvåning genom den
kvafva luften, man hviskade sinsemellan, en
och annan steg upp för att se på talaren, men
drogs ner på bänken igen.
Bengt Rönnerkrantz andades djupt och tog
ett steg tillbaka Hans stämma blef starkare,
rynkan mellan ögonbrynen skärptes, så att den
liknade ett djupt ärr.
— Jag vill hoppas, att våra klockor alltid
måtte gå minst trettio år för sent.
— Pratmakare, utbrast en förargad röst
långt borta vid dörren, men nedhyssjades
genast. Spänningen var stor och polisen
Rosenlund blef klarvaken och betänksam.
Bengt Rönnerkrantz måtte sporrats af
till-mälet och han slungade nu fram sats efter sats
så högt och distinkt att inte ett ord gick
för-loradt.
— Vår lilla fädernestad har hittills varit
så godt som skyddad för tidens rastlösa oro. Vi
kunna ännu äga stilla, tysta dagar och lifvet
jäktar oss inte. Här inom våra berg lefver ännu
kustens gamla kultur, och vi, de äkta barnen af
denna mark, vilja se den sådan, att vi veta oss
hemma. Vi bära de band af seder och minnen,
som binda oss samman med försvunna släktled.
Vi vilja äga vår isolerings särmärke, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
