Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“En kung i Sachsen samlade porslin,
men samlingsvurmen blef en riktig sjuka.
Han bytte bort till kungen i Berlin
sitt garde — tänk — mot en kinesisk kruka.
Femhundra man med sabel och karbin,
som preussar’n visste att förträffligt bruka,
i exercisen smidiga och mjuka,
i krig en mur, tänk — mot en blå terrin.
Femhundra man med hårpung och med puder!
Slikt dårhusdåd allt vanvett öfverbjuder
från världens början — ja, så tycker ni.
Se’n bytet gjordes, har ett sekel svunnit:
Femhundra tappra hjärtan brista hunnit,
den gamla krukan — hon står ännu bi.“
Gabriel satte sig igen.
— Det var godt, skrattade fru Jiitterbock
och klappade i händerna. — Aldeles skrevet for
dig, Wik.
— Bravo, applåderade tullförvaltaren. —
Var det af kandidaten själf?
Men Bengt Rönnerkrantz lyfte småleende
sitt glas mot Gabriel:
— Tack för Snoilsky.
— Det er nydelig med et lille digt, sade fru
Jiitterbock — sådan en tre poire et fromage.
— Ja, men det får inte vara för långt,
till-lade hennes man.
Han var litet dimmig på ögonen och
skålade gång på gång med Dagmar.
— Jiitterbock tycker om små lätta skämt
och stora tunga pokaler, log rektorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
