Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu spela uhuerna kort, sade han
half-högt efter en stund. — Klassiker.
Dagmar nickade. Hon sköt undan den stora
obehändiga boken och lutade sig lättjefullt
tillbaka i den bekväma stolen.
— Minns ni, när vi möttes sist? På bron.
Lärarinnekåren i biåsväder. — Han stödde
vårdslöst armbågen mot flygeln. — En lock hade
fallit fram något öfver hans breda panna, han
skulle godt kunnat ta’s för en musiker. Rosen
i knapphålet slokade med bladen, han skämdes
för den; Herman Bang hade rätt, det gick bara
an med chrysantemum.
— Ni är elak, sade Dagmar, men hon kunde
inte låta bli att skratta, ty hon tänkte på
friherrinnan.
— Elak är ett näpet ord i en flickas mun,
inföll Gabriel — och ofta användt. Ni ser inte
ut som en lärarinna.
— Hur ser jag ut då, sade Dagmar, som kände
sig rätt belåten igen, men hon ångrade genast
frågan.
— Som en ung kvinna. Och det är en mycket
stor komplimang. — Han kom fram och satte
sig i stolen bred vid henne.
Dagmar bet sig i läppen. Hon var säker
på att han gjorde narr af henne.
Gabriel började fundera på hvad han skulle
säga därnäst, han måste ju konversera flickan,
fastän det knappt var mödan värdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
