Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vi ha råkats ett par gånger, skulle jag
tro, svarade Gabriel likgiltigt. — Men hon har
hamrat sig in i mitt medvetande på piano.
— Ja, hon har varit inackorderad i
våningen öfver er, sade Dagmar för att visa, hur väl
hon kände till Gabben. — Jag tycker så mycket
om henne.
— Gör ni det? Men hon är ju — han letade
ett ögonblick efter ord — sans caractére, sans
élégance, sans esprit, sans rien de ce qui
consti-tue une femme.
— Mais non . . .
— Et une fois elle sera — Gabriels röst var
uppe i diskanten — une mére banale, la
pou-liniaire humaine sans autre préoccupation de
Tåme que ses enfants et son livre de cuisine.
Passionernas språk stimulerade honom, så
att han började fäkta med armarne.
— Hvar i all världen kom franskan ifrån,
undrade Dagmar, som inte kunde säga emot
för att hon innerst gaf honom rätt.
— Det var Maupassant, sade Gabriel mulet.
— Jaså. Tyckte ni inte, att det skulle
låtit för groft på svenska?
— Kanhända, svarade Gabriel. — Men säg
mig Nitouche, om det inte kunde ha varit en
definition på den svenska kvinnan?
— Jag vet inte, undvek Dagmar. — Det är
svårt att döma i egen sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
