Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, svarade Dagmar hastigt. — Jag är
rädd, att jag skulle bli hemsjuk. Och så måste
ni tro, att jag är öfverdrifven och partisk. Det
kan ingen annan förstå, hur det är, när vi träffas
allesamman hemma hos far och mor.
Hon märkte på en gång, hur hon längtade.
Ensligheten utomkring trängde in i henne och
hon kände sig så öfvergifven, som ett barn, när
det inte tror sig om att hitta hem igen.
— Jag har hvarken haft bror eller syster.
— Gabriel visste inte hur bitter han lät. — Ende
sonen! Då är det bara en slump, om man inte
går under.
— Det är aldrig en slump.
— Jaså. Och aldrig ett oundvikligt öde?
— Jag tror på den fria viljan, påstod
Dagmar tvärsäkert.
Hon hade skakat af sig sin beklämning och
var färdig till ordkrig.
— »Vår illusion om den fria viljan är bara
okunnighet om de grunder, som förmå oss att
handla», säger Spinoza.
— Tror ni, att ni kan klubba mig med
ett citat?
— Vi ska inte disputera, Nitouche, sade
Gabriel sakta. — Förlåt mig, att jag redan har
smeknamn på er.
— Det får Gabben gärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
