Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längtad hemlighetsfull bäfvan. Det var, som
när en främling ser in i ett af nöd härjadt
ansikte.
Gabriel stod kvar vid korset.
— Är det inte egendomligt med en tysk
grafskrift här? Och så är det bestämdt ett citat.
Men hvarifrån?
De två raderna hade rent af fascinerat
honom, och hans tankar bläddrade planlöst i den
tyska litteraturen.
— Låt oss inte dröja här längre, sade
Dagmar.
Hon var på sitt sätt missnöjd med Gabriel,
utan att hon gjorde klart för sig hvarför, och
hon dömde honom kulturytlig. Det var hennes
eget uttryck, om det också inte var vidare
lyc-kadt. Hon använde det på folk med karaktärer,
tillverkade af andras böcker.
De fortsatte vägen framåt och tänkte
ännu inte på att vända om hem.
— Kan vi inte gå rundt viken därnere,
föreslog Gabriel. — Någonstans få vi väl alltid
låna en båt att ta oss öfver till sta’n med.
Dagmar vred på hufvudet ett par gånger
för att se uppåt grafplatsen. Hon hade fått klart
för sig, att det var själfspillingar, som lågo där,
och det gaf stridiga tankar.
Gabriel var förströdd, han bara grubblade
på citatet, det lämnade honom ingen ro och han
var nära att klaga öfver fel på sitt minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
