Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägen, som de gingo på, ledde tvärs öfver
dalen och uppför bergen på andra sidan. Där
sköto klipporna ända ut i vikens vatten, som de
började skugga.
— Här springer vi i kapp, skämtade
Dagmar, och Gabriel tog henne på orden utan att
svara.
Det var inte likt honom, men han skulle
känt det som en skam, om han inte hunnit först.
Och så stannade de däruppe för andfådda
att tala.
Det var Gabriel, som började:
— Sådana barnungar, vi är.
— Men se då, sade Dagmar 1 detsamma.
De hade en ny dal framför sig. Solen stod
redan lågt i vester och det hvilade ett
blåskim-rande töcken öfver bygden nedanför. Gårdarnes
skorstenar röko och ute på stubbåkrarne betade
kreatur.
— Jag kan knappast tro, att det är sant,
hviskade Dagmar. — Det är ju som hemma.
— Det är inte sant heller, inföll Gabriel. —
Vi se bara i syne.
Alltsamman föreföll så overkligt.
Löfträ-den, som sökte sig lä intill bergssidorna, lyste
här och där af höst. Klyftornas resliga tallar
och åsarne själfva, där hafsvinden stukat alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
