Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år. De lekte inte utan sutto orörliga och tysta,
alla med samma brådmoget allvarliga uttryck
i sina ansikten.
— Goddag, ungar, helsade Gabriel. — Kan
vi få låna en båt? Vi skulle öfver till sta’n.
— Far kommer där, svarade stora syster
och pekade utåt vattnet.
Ett stycke från land närmade sig en eka,
och det var förstås mannen därute, hon menade.
Hvad hade han i båten? Dagmar och
Gabriel växlade en blick, i tvekan om de skulle stanna
eller vända om. Det var ju fotändan af en
likkista, som stack upp öfver aktertoften. De
märkte, hur barnen drogo sig undan bakom ett
stenblock vid stranden.
— Låt oss gå, hviskade Dagmar.
Men de blefvo ändå kvar, vägen tillbaka
var så lång.
Ekan stötte emot bryggan och mannen
gjorde fast den vid en påle.
— Vill I öfver te’ sta’n, frågade han.
Det var tydligen vanligt sådant.
-Ja.
— Då får han hjälpe mej med kista’, sade
karlen, och när Gabriel kom ut på bryggan
till-lade han: Ho ä’ tom.
Det var en enkel kista af tunnt dåligt trä,
men ändå så tung. Gabriel måste möda sig och
glitterstoftet kändes som sträf sand under hän-
BönnerTcrantzarnes stad.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
