Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvällen, då fröken Varolén gått längst i sina
domar. Dagmar såg från den ena till den andra
af de församlade damerna, hon genomskådade
dem på en gång, tyckte hon. De kanske tagit
heder och ära af henne, fastän de nu sutto så
stillsamma, flitigt lutade öfver sina handarbeten.
— Det är bäst, jag går, sade Dagmar spotskt
i sin misstänksamma förargelse — så att ni kan
få mål i mun igen.
Hon vände tillbaka in till sig och i tamburen
hörde hon, att pratet tagit ny fart. Nå ja, hon
hade tydligen i onödan lämnat högen med
skrif-böcker inne på sitt rum halfrättad. Hon var ju
kommen hem ganska sent från en promenad med
Gabben och behöfde sin tid. Men för i afton
kunde ingen påstå, att hon utan anledning drog
sig undan »den trefna kretsen omkring
aftonlampan», som friherrinnan så gärna fantiserade
om.
Dagmar satte sig vid skrifbordet, men
arbetet ville inte gå. Hvad kunde de ha att säga
på hennes rygg, undrade hon. Naturligtvis
skvaller om henne och Gabben, att de voro
hemligt förlofvade eller något i den vägen. Men
kanske var det värre saker. — Hon blef het,
där hon satt med armbågarne mot bordet och
hakan i händerna. — Annars behöfde de väl
inte ta på sig sådana gudsnådliga miner. Åh,
hvad hon afskydde deras småaktighet och deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
