Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkert sett förebilderna, ryckt på axlarne åt ef t
erklangen och, för att kunna gilla, haft kraf på en
färdig diktare, men nu var han lyckligt blind
som en mor för det egna.
Gabben gick länge och bar i tysthet på sitt
skaldande, hur frestad han än var att förråda
sig för Dagmar. Fastän han bort vara smickrad
af misstaget, gjorde det honom tacksam att
komma ihåg hennes gissning om Gripenberg,
när hon fick höra »Landsförvista». Men det
var ju en af hans gamla dikter.
Efter hand började emellertid hans
inspiration att mattas, han läste om sin vers högt för
sig själf, färgerna bleknade och hela den
flammande byggnaden var redan på väg att falna ned
till en askhög. I ett anfall af djupt missmod
skref han ännu en dikt, där han lät Ikaros
utbrista:
Hvarför är allting, allt, som skattar
ingenting värdt? Finnes ingenting stort?
Här är mitt verk, jag tänker. Jag skrattar:
Allt hvad jag vill är ju före mig gjordt. . .
Sedan var det slut, det gick inte att skrifva
en rad. Han behöfde någons beundran för att
kunna fortsätta, och ödet hade ju gjort Dagmar
till den utvalda.
Andra söndagen i oktober var så vacker,
att man kunde trott sommaren vara kommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
