Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vara till sin fördel mot hvarandra, åtminstone
inte på ett sådant här ställe. Men nu var den
stora ofreden öfver dem, och den förpinade
friherrinnan satt helt stilla och nedslagen, viss som
hon var, att nu skulle de flytta ifrån henne
allihop och hon själf komma på bar backe. Hon
var inte ond på någon, det kändes bara så tungt,
att ingen kunde trifvas hos henne. Om de ändå
hade velat hålla af henne litet litet grand,
tänkte hon, men det var förstås omöjligt för dem ... .
ja, visst var det omöjligt.
Till slut var ändå frukosten förbi och
hennes nåd blef ensam kvar i matsalen föl att duka
af, men hon kände sig så dödande trött, att hon
gick och satte sig en stund i systerns länstol.
Hon märkte knappt, att Elsa Strömvall kom
tillbaka, förrän hon hade henne bredvid sig.
— Sära lilla tant, sära rara lilla tant,
snyftade Elsa och började smeka henne så ömt, att
den gamla damen också kom i gråt.
— Du skall inte bry dig om mig, Elsa lilla,
hviskade friherrinnan nästan salig öfver att
någon tänkte på henne.
— Jo, det skall jag visst, svarade Elsa med
sådan intensitet, att s-na blefvo ändå våtare
än vanligt. — Tant skall få se, det reder sig
nog, tant.
Det var ingen, som såg dem, ingen, som
kunde göra narr af dem, deras milda hjärtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
