Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fröken de Rong skall inte lita på sin
festman. Han sitter hos Lisa på Stadshotellet, så
länge han kan hvarenda dag. Hon är kär i
honom det är säkert och hon får honom hvart hon
vill. Fröken skall tro detta som är skrifvet af
En vän».
Dagmar frös till, medan hon läste, och så
bitter var hon till sinnes, att hon skulle trott
hvad ondt som helst. Jaså, var det på de viset,
tänkte hon. Gabben nedlät sig till något griseri
med en värdshusflicka på samma gång, han
gjorde allt för att vinna Dagmar de Ron. Hon
bet ihop tänderna och fick ett envist,
själfmed-vetet drag öfver munnen. Hon mindes först
med en skymt af den hårda, behärskade
människans förakt Gabbens osjälf ständighet, hans
opraktiska grubblerier öfver lifvets mening och
hans besynnerliga fumlande med sitt eget öde.
Men så måste Dagmar tänka på sig och sitt och
det gjorde henne vekare. Hade hon inte börjat
hålla af Gabben? Det skulle ändå kunnat blifva
något emellan dem, om han varit ärlig emot
henne. Hvad hade hon inte uthärdat för hans
skull: pikar och förargelser af alla slag,
ovänlighet, som nästan gjort henne ensam, och förtal,
hur skamligt visste hon inte förrän nu, då fröken
Varolén i sin ilska låtit henne höra det.
Dagmar kunde inte svälja tårarne längre, och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
