Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du.... ett barn, sade Gabriel, det
föreföll honom trots all frigörelse från religiösa
fördomar pinsamt att höra detta kalla förnekande
i gossens mun.
— Mor säger, att Gud skall straffa de onda,
fortfor Gösta hätskt. — Gör han det, då skall
jag tro.
Med ens blef pojken ängslig, som om han
sagt för mycket.
— Det kommer bestämdt någon i trappan,
hviskade han och strax därpå hade han sprungit
sin väg.
Gabriel förstod. Fru Borgs Gud var en
hämndens Gud och hon gick dag ut och dag in
i väntan, att han skulle drabba Vikingen med
hårda slag. Detta vansinniga hat var det, som
förbittrat hennes barns lif, hon nedkallade
kanske dagligen Guds förbannelser öfver sin makes
mördare, som hittills onda makter gjort så
förunderligt osårbar och strafflös. Lysten efter
sensationer, som Gabriel måste vara, hade han
här fått en källa till fantastiskt grubbel. Han
var tillräckligt mycket diktare för att lockas
af det bisarra. De andliga sjukdomsfenomenens
litterära värde kom honom att öfverskatta deras
betydelse, men det skulle ju varit underligt
annat i en tid, då läkaremakten med recept och
hygieniska dogmer allt mera träder i stället för
gångna dagars ämbetsmannastyre och prästvälde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
