Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Gabriel fick inte lång stund att fundera
öfver hvad han trodde sig ha upptäckt. Gösta
hade hört rätt, det kom någon från trappan, som
redan var i tamburen. Dörren öppnades utan
knackning och adjunkten Holmerz trädde in.
Han tog af slokhatten, men behöll sin gamla
regnkappa på.
— Ja, sade Holmerz och satte sig, objuden
— du ser djäkligt förvånad ut. Jag kommer
till dig utan att du tänkt på att göra visit hos
mig. Vi ha aldrig väntat dig för resten. Hvad
fan skulle du i vårt fattiga hem?
Han kastade hatten på bordet, så att den
åkte ett stycke öfver skifvan och kammade
skägget med fingrarne. Gabriel var tyst, han
förmådde inte prässa fram ett välkommen.
Holmerz föreföll nedtryckt och trött. Det började
bli mörkt i rummet, lampan osade och var nära
att slockna, den hade inte blifvit påfylld och
oljan var slut.
Gabriel tände ljusen på chiffoniern, släckte
lampan och gick ut med den till Greta i köket.
När han kom tillbaka, satt Holmerz
hopsjunken i en stol och förde fortfarande fingrarne
gång på gång genom skägget. Skenet från
stearinljusen kunde inte fullt upplysa rummet och i den
flämtande dagern blef allt dj^stert.
Holmerz ryckte upp sig och slängde emot
Gabriel en häftig fråga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
