Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort den för en tid, och han trodde själf, att det
var därför, han nu blifvit lugnare till sinnes och
bestämd i sina tankar. »Ikaros» kom fram igen
och Gabriel skref ånyo — naturligtvis så, som
aldrig förr.
Flere gånger började han på bref till
Dagmar de Ron, men han afslutade dem aldrig. En
vidskeplig föreställning öfvertygade honom, att
hon var bestämd för honom och att ödet åter
skulle föra dem tillsamman. Då ämnade han
förklara allt och bekänna allt. Han visste, att
hon skulle förstå. Ju mera han tänkte på hennes
beteende sista tiden, hon var kvar i staden, desto
tydligare insåg han, att hon hållit af honom och,
på samma gång stolt och vemodig, sade han sig,
att hon varit svartsjuk.
Tullförvaltare Wik hade blifvit underligt
stram i sättet och Gabriel anade hans ogillande,
men en vacker söndag, när de möttes på
Strandpromenaden, bjöd tullförvaltaren honom med
hem. De slogo sig ned i Vikingens arbetsrum och
Gabriels blickar sväfvade öfver vapensamlingen
på väggarne, han såg en skymt af salongens
antika möbler och mindes med välbehag allt
hvad han sett af det gamla hemmets kultiverade
lyx och förfinade smak. Tullförvaltaren satt
vid sitt skrifbord och lekte tankspridd med en
pappersknif, under det han då och då riktade
ett eller annat ord till Gabriel. Han funderade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
