Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på något, som gjorde honom mindre högljudd
än vanligt, men plötsligt reste han sig och gick
beslutsamt bort och stängde dörrarne om dem.
Så började han tala om Dagmar, han ansåg
det som en skyldighet, sade han, och det blef
ord och inga visor. Gabriel fick höra alla hennes
obehag på pensionat Furukrona, hur han utsatt
henne för skvaller, som blifvit allt värre och värre.
Hon hade uthärdat allt för Gabriels skull och
säkerligen aldrig visat honom annat än ett gladt
ansikte. Visste Gabriel, hvad de sagt om henne,
när hon på ett lumpet sätt jagades från skolan?
Jo, att han förfört henne, och att hon var
tvungen att resa. Hade han försvarat henne mot
dessa infama lögner? Skulle inte han kunnat
förlofva sig med henne, innan de skamlösa
ryktena tagit en sådan fart? Nej, redan medan hon
var kvar, inlät han sig på en skandalös
förbindelse med en ökänd slamsa. Hur kunde han svika
en sådan flicka som Dagmar för den jäntans
skull, hur kunde han svika sig själf på det sättet?
Det var en vanheder, så som han burit sig åt, och
för en gång skulle han få höra hela sanningen.
Gabriel lyddes med nedböjdt hufvud, han
blef allt blekare, och när Vikingen ändtligen
tystnade, sade han lugnt, men med darrande röst:
— Tack. Jag vet, att jag förtjänat
förebråelser, men får jag tro, att de kommer; från
en äldre vän?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
