Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Elden är lös. Elden är lös.
— Hvar, hvar, frågades från fönsterna.
— Hos tullförvaltarens.
— Gud bevare oss.
Gabriel stängde fönstret. Han måste ut
också, fort på med rocken. Hela staden var i
uppror, det var så att rutorna skallrade. I
trappan rusade Gösta Borg förbi honom och Gabriel
sprang själf, när han kommit ned på gatan. Det
fanns ingen, som inte sprang.
Hela Rådhustorget var fullt af folk.
Där brann det gamla Wikska hemmet,
lågorna slogo ut öfverallt och lyste upp de fuktiga
sidorna af Klocktornsberget ända upp till toppen.
Elden dånade och det föreföll fullkomligt
meningslöst, att sprutorna slungade sina
vattenstrålar in öfver taket, men det var vackert att
se de blänkande bågarne. Alltsomoftast tog
vattnet slut på något håll, det var långt till det,
och så blef det gräl och oväsen. Tvärs öfver
torget bildades vattenlangningskedjor ända ner
till älfven, det räckte inte till med spänner, och
kärl af alla tänkbara former gingo ur hand i
hand. Det påstods sedan, att friherrinnan
Furukrona kommit rännande med en tekanna, men
det var väl inte sannt.
Vikingen själf var storartad, han störtade
gång på gång in i sitt brinnande hem och kom
tillbaka med någon räddad klenod i famnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
